Bylingen i busken

Jag och sambon, Cristina, var ute på vår årliga bokskogsresa. De flesta vet hur grönt och vackert det är när löven precis vuxit sig så stora att de börjar skymma solens strålar. Att då ta sig in i en massiv skånsk bokskog och bara känna vårens ankomst är en upplevelse som är svår att ersätta. Men någon gång händer det att man blir avbruten i sin jakt på naturupplevelser och en sådan händelse ska jag nu förmedla till er.

Med packad fikakorg svänger vi ut på E22 från, Lund, österut. Nästan omedelbart upptäcker vi, på båda sidorna av motorvägen, små antydningar till gula blommor i de än så länge gröna rapsfälten. Våren är på väg med stormsteg. Efter sex, sju kilometer svänger vi av söderut, vid Gårdstånga, på väg 104 och snart möter vi en trevlig gammal Alfa Romeo 1600 och en Spider. Det är vårrace för Skånska Alfa-klubben och bidragen till dagens upplevelser ökar i stadig takt. Vi följer 104:an och parallellt med den, Kävlingeån. Fantastiska vyer med hästar i Flyinge och Skånelängor i långa rader.

Färden tar oss vidare genom Holmby, Hammarlunda och vi närmar oss Harlösa, där Alfa-klubben inrättat en station vid en utsikt i anslutning till Kyrkan i byn. Enorma vyer och fina bilar och allt efter styvt 2 mils körning. Efter kort rast ska vi vidare ut ur Harlösa och fortsätta mot Övedskloster, knappt 8 km längre söderut, men strax efter det att vi kommer ut på 104:an igen upptäcker jag en BP-skylt och håller igen på gasen. Tur var väl det när det visar sig att "bylingen" sitter halvt dolt bakom en häck! Jo, det är sant. Kolla själva.

Vi parkerar och kliver ur, beredda med körkort och övriga eventuella handlingar. Nåja, kanske mest ett önsketänkande att det skulle finnas en tidstypisk man av lagen, med barsk uppsyn fråga "hur det var här då?" Det visar sig att resten av omgivningen räckte, gamla bilar och attiraljer, allt i mycket gott skick bara finns där. Det blev några foton och jag tyckte att det passade väldigt bra att få med pärlan med denna bakgrund som nästan kändes som målad på canvas för dagen.

Med långa blickar i backspegeln fortsatte vi färden och genomförde målet med upplevelsen i bokskogen, några futtiga km bort. Tänk vad det finns mycket att uppleva om man bara släpper lite på gasen och blir en av dom som vi vanligtvis har de mest uppfinningsrika namnen på men kanske mest kända ändå som söndagskörare.
Jag lovar att aldrig mera svära åt dessa när jag har bråttom med min allt för nya vardagsbil. Tack för mig.