Bild
Nästa artikel
Morfars Zephyr – på vägen igen!

Morfars Zephyr – på vägen igen!

Läsarnas klassiker

När hans morfar gick ur tiden ärvde Rasmus Hult ett stycke Ford Zephyr med skriande renoveringsbehov.

Efter fyra år på verkstad och två vändor till bilprovningen är nu morfars Ford Zephyr åter i registret. Efter ett liv i Östersund såg det kanske ut som ett lätt projekt med rostfri kaross och intakt inredning. Men med 38 000 mil på mätaren och dryga 20 år i lador och garage var grundkonditionen ganska tveksam.

– En vän till familjen tog sig an projektet, säger Rasmus. Han ska ha all heder för att ha fullföljt det. Så här i efterhand skulle han nog aldrig tagit på sig jobbet om han anat hur mycket arbete det faktiskt var. Morfar var mycket för att fixa själv och det var väl inte alltid som resultatet blev helt lyckat.
Rasmus låter nästan som innehållsförteckningen till en verkstadsmanual när han rabblar. Läckande korkpackningar här och var, brunnen el till tutan, bladfjädrar som satt ihop med tvingar och solida bromsar. Listan kan göras oändlig men sammanfattas bäst som en ganska komplett mekanisk renovering.

Kombinationen av manuell växellåda och rattväxel har vållat särskilt huvudbry. När Rasmus fick bilen i sina händer gick det bara att få i en växel, möjligen två. Tillståndet har förbättrats, men helt okomplicerat är det inte.
– På bilprovningen frågade dom hur fasen man får i backen, säger Rasmus. ”Ingen aning” var det enda jag kunde svara. Det är lite som att röra i en gryta.
Fyrväxlad låda var annars ett av säljargumenten när den tredje generationens Zephyr lanserades 1962. Första modellen som kom 1950 hade redan från början nymodigheter som MacPherson-upphängning och självbärande kaross. Under skalet var det mesta sig likt 1962, men det hindrade inte Ford från att sälja 105 256 exemplar under modellens livslängd.

Rasmus morfar växte upp på barnhem och för honom var det en stor sak att äga en bil med sexa. Bilen var hans ögonsten. Han jobbade som sprutlackerare inom Flygvapnet på F4 i Östersund. Kanske är det också där som bilen fick sin omlackering? Rasmus minns att mycket hos morfar kretsade kring bilen.
– Men hur han tog sig upp för backen vid F4 vintertid vet bara gudarna. Det gick nog åt både en och två säckar sand.
 
Text Jon Remmers
Foto Rasmus Hult
Ägare: Rasmus Hult, Bålsta
Ford Zephyr Mk III 1962
Plus: Perfekt fikamobil.
Minus: Vingelpelle på vägen.
Morfars Zephyr – på vägen igen!
Morfars Zephyr – på vägen igen!
Morfars Zephyr – på vägen igen!
Morfars Zephyr – på vägen igen!
Morfars Zephyr – på vägen igen!
Morfars Zephyr – på vägen igen!

Kommentarer

#1
Anders Hellström
2012-02-24 08:14

Fordarnas växelreglage måste ändå varit ganska tåligt. Den som vi hade tålde flera års torrbrytande från mig som barn. Låg inte backen längst bort, längst ner, som en femma, och man fick på trycka spaken? Kanske blandar ihop det med en Rekord. Gott om utrymme och åkkomfort var det i alla fall. Och raggarna på Birger Jarlsgatan morsade, när vi åkte genom Stockholm en lördagskväll.

#2
Gäst
2012-02-25 06:52

I fronten har den faktiskt vissa likheter med Volvo 140 serien.

#3
kaninteloggain
2012-02-27 13:19

Den har lite av kantigheten hos Volvo 740...

Fast, vänta lite. Då Zephyr kom långt före både 240 och 740, så betyder det att Volvo har sneglat på Ford. Redan då...

#4
Hans Wickberg
2012-02-28 13:56

Hej Rasmus.

Jag skrattade gott åt att du inte visste hur man fick i backen! Känner igen hur det känns att inte ha en susning om något som alla runt en tycker att man borde veta!
Det är alltid kul att se en välhållen bil, speciellt när det gäller en vagn man inte ser varje dag och som inte är värd en miljon kronor idag!
Själv kör jag en gammal 145a och Forden är fin, snyggare, men inte ser jag någon vidare likhet med en 140-serie!

#5
Gäst
2012-03-01 17:53

Ja, men Hans, titta på grillen, blinkers och stötfångare. Däremot så tycker jag inte att den är särskilt lik en VW bubbla.

#6
T.H
2012-05-16 23:21

Backen ligger uppåt o uppåt, alltså bredvid 1:an

#7
Bara kollar...
2012-06-24 21:03

Trevliga bilar. Min egen har rullat 42.000 mil nu, 12.000 i min ägo. Om du ännu inte har hittat backen så drar du spaken utåt, från rattstången sen framåt och ned. Alltså bredvid fyran. I friläget ska hålen i växelarmarna vid styrsnäckan ligga i linje med varann, annars är de feljusterade. Kan vara därför de är svåra att hitta...

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.