The Never ending story

Denna bil har befunnit sig inom släktsfären sedan ny. Den togs hem från
Tyskland 1979 som flyttgods och rullade sedan på svenska vägar under
hustruns styvpappas vårdnad.



1989 övertog hustrun den mycket medfarna bilen som sin förstabil med
hälsningen; "Du får köra den så länge som den håller, hur länge det nu
blir..."



Denna genomrostiga, matta och kraftigt rykande bil tog min dåvarande
flickvän (= min nuvarande hustru) och jag oss an för att till en början
bara "piffa upp" till att idag ha spårat ur till någon slags
originalrenovering.



Bilen har sedan 1993 fungerat som renoveringsobjekt och den har inte
varit i trafik sedan dess. Eftersom det varken har funnits någon
tidsplanering eller ekonomisk plan så har arbetet framskridit långsamt.


Första etappen har ägnats åt att rostlaga karossen. Ett arbete
många skakat huvudet åt. Som jämförelse kan sägas att BMW E21-bilar jag
sett på bilskrotar oftast varit mindre rostiga än vårt exemplar...



Det som har blivit bytt är: frontplåt, sandplåt, golv, framskärmar,
trösklar, inre framskärmar, yttre- och inre hjulhuskanter bak,
bagagerum komplett, reservhjulsbalja, stötdämparfästen bak samt en
massa reparationer här och där. Hela bottenplattan är blästrad.

Detta har hittills tagit ca 13 år.

Andra etappen ska ägnas åt motor, drivlina, bromssystem mm. En nyrenoverad 2.0-liters motor står redo att stoppas i.

Tredje etappen lär bli inredning och avslutningsvis lackering. Naturligtvis skall originalkulören "Mintgrün" bevaras.


Förresten, bilen har ett namn "Lotta"