Det är modellnamn - inte bilmärken - som har namnsdag i Klassikerkalendern. Ibland kan det vara oklart, Hansa till exempel, som omväxlande varit märkes- och modellnamn. AMC skall vi inte tala om, där har förvirringen varit total.
När det gäller det lilla engelska sportbilsmärket Turner är Alexander ett modellnamn även om det skrevs före märkesnamnet. Den förnäma Flying Standard är ett annat exempel på den ordningen.
Turner Sports Cars var en liten firma vars ägare Jack Turner till en början byggde enstaka tävlingsbilar. Under åren 1955-1966 tillverkades i små serier egenkonstruerade sportvagnar.
Produktionen ägde från 1956 rum i en verkstad vid den lokala flygplatsen i Wolverhampton. Motor och drivlina hämtades först från BMC, sedan från Ford.
Sportbilarna från Turner var mycket framgångsrika i klubbtävlingar på bana och förvånade ofta genom att köra från mer kända sportbilsmärken.
Av alla typer tillverkades omkring 670 bilar varav knappt hälften finns bevarade. Av dessa finns en tredjedel var i England och USA och resterande fördelar sig på 15 olika länder.
Turner 950 (1959-62) hade stålram och karosstomme i plåt men ytterpanelerna var av glasfiber. Bilen hade samma mått som en Austin-Healey Sprite men var 100 kg lättare. Samma BMC A-motor på 948 cc användes. Framvagnen kom också från BMC. Bakaxelupphängningen var säregen med tvärställd torsionsfjäder samt en länkarm på ena sidan och två på den andra.
Bilarna byggdes i rent hantverk och stora variationer i utförandet förekom. Många bilar levererades i byggsats för slutmontering av köparen som då slapp betala den höga engelska försäljningsskatten.
Alexander var liksom Downton och Speedwell ett trimningsföretag och producerade på sextiotalet färdiga trimningssatser för olika bilmodeller - så kallade conversion kits.
Alexander monterade och modifierade ett antal Turner som sedan såldes som Alexander-Turner 950. De flesta av dessa hade det av Alexander för BMC A-motorn utvecklade aluminiumtopplocket med tvärströmning - cross-flow head.
Effektökningen med detta topplock var minst 17 hästkrafter och det gjorde den lätta bilen ännu mycket snabbare än en Sprite. Med tillval av större förgasare och vassare kam blev prestanda likvärdiga med MGA:ns.
Alexander som är ett kejsar (och påve-) namn var kanske något pretentiöst som modellnamn på en minimalbil som Lloyd, men Lloyd Alexander var, särskilt i TS-versionen, rena raketen i jämförelse med de tidigare tvåtaktarna.
När Borgward år 1950 återlanserade Lloyd var det som en mycket billig och mycket primitiv småbil med tvåtaktsmotor på 10 hk. Karossen bestod av en trästomme klädd med konstläder. Den lilla bilen passade de karga förhållandena i efterkrigstidens Tyskland.
I takt med den ekonomiska återhämtningen förbättrades Lloyd successivt och 1955 blev det dags för Lloyd 600 med en fyrtakts tvåcylindrig radmotor med överliggande kam. Effekten var 19 hk.
Lloyd Alexander som kom två år senare var en lyxupplaga av 600. Enda tekniska skillnaden var den kunde fås med fyrväxlad låda, senare standard.
Värstingen Alexander TS presenterades hösten 1958 med en effekt av 25 hk. Lloyds motorstyrka ökades alltså på åtta år med 150 %, ett troligen svårslaget rekord. Nu gick 0-100 km/t på under en minut och toppfarten var runt 110 km/t.
Lloyd upphörde liksom de övriga märkena i Borgwardkoncernen vid dennas upplösande 1961.
Den lilla sportbilen var formskön och påminde i linjespelet om den betydligt större och dyrare AC Ace. Bilen på bilden är Alexanders demobil.(Photo courtesy: Turner Sports Car Register)
Alexander-Turner utmärktes av ett särskilt emblem på huven. Av Alexander-Turner lär det bara finnas fem stycken kvar i hela världen, varav en sedan flera år är under renovering i Skåne. (Photo courtesy: Turner Sports Car Register)
Topplocket som gav den stora effekthöjningen var en avancerad produkt från det lilla företaget Alexander. Dess grundare och ägare hade varit stridspilot under Battle of Britain och han tävlade flitigt i club racing.
Hard-top på! Turner var elegantare än Sprite som dock i sin kantiga andra generation av BMC givits vissa likheter med Turner. (Photo courtesy: Turner Sports Car Register)
En Alexander-Turner i byggsats är nästan klar. Luckan i engelsk skattelagstiftning att byggsatsbilar slapp försäljningsskatt var en överlevnadsförutsättning för småskaletillverkare som Turner, Fairthorpe, Rochdale, Gilbern med flera. Även Lotus och TVR sålde i början de flesta av sina bilar i byggsats.
Den som vill kosta på sig åker Lloyd Alexander står det i reklamtexten. I jämförelse med en vanlig 600 unnade man sig vev- och ventilationsrutor i dörrarna, koffertlucka och flera blanklister.
Nu är det 1959 och paret från förra bilden har bytt till en Alexander TS. Föraren ser mer sammanbiten ut men den högre effekten kräver förstås koncentration. Passageraren ser mycket lyckligare ut. Hon vet säkert att folk ser att det är en TS på den nya grillen.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.