Kestrel är det engelska ordet för tornfalk (Falco Tinnunculus) .
På 1930-talet hade Riley en synnerligen rik flora av olika modeller och ett komplext system att benämna dem.
Chassitypen hade ett namn och karosstypen ett annat. Eftersom det inte var fråga om masstillverkning utan snarare om måttskrädderi var kombinationsmöjligheterna många.
Säsongen 1936 fanns det i katalogen 23 olika modeller att välja mellan. Om ingen tillfredsställde kunden, tillverkade Riley gärna en annan kombination av kaross/chassi med någon av de fyra olika motorer som fanns.
Riley, som även hade Falcon och Merlin (också en sorts falk) på programmet, använde namnet Kestrel för en låg och sportig Saloon-kaross som kom att finnas som både four-light och six-light, det vill säga med fyra eller sex sidofönster.
Med Nuffields övertagande 1938 av Riley försvann de gamla namnen och de nya modellerna fick sifferbeteckningar i stället.
Under BMC blev gamla fina Riley alltmer anonymiserad och i ett försök att vidmakthålla märkets skimmer återupplivade BMC namnet Kestrel för den version av ADO16, det vill säga 1100 och 1300, som såldes som en Riley.
Rileys kaross med namnet Kestrel fick inför säsongen 1936 en helt ny gestaltning, mycket låg med starkt sluttande akterparti - den amerikanska termen fastback passar sig inte riktigt när det gäller Riley.
BMC 1100 presenterades på hösten 1962 som en Morris. Den blev en succé och den enda modell som kom att säljas under koncernens alla sex bilmärken. Sist ut på banan kom 1965 Riley Kestrel.
Riley-märket förpliktigade och Kestrel hade inte liggande hastighetsmätare utan full uppsättning runda instrument. Kom på M.G. 1300 flera år senare.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.