Bild
Nästa artikel
Grattis Sting Ray!

Grattis Sting Ray!

Dagens namnsdagsbil - och namnsdagscykel!

Idag har Lillemor och Moa namnsdag. Vi är glada för deras skull, men avsätter hellre en liten stund på att borra ner oss i historien om Sting Ray, ett modellnamn som inte enbart kan appliceras på Chevrolet Corvette.

Den amerikanska cykelkulturen tog ett nytt och oväntat spår i skarven mellan 1950- och 60-tal. Plötsligt började kidsen i Kalifornien hotta gamla cruisers, förse dem med höga styren och feta bakdäck.

Stilen var hårt influerad av hotrod- och dragracingkulturen och självklart också choppade Harley Davidsons.

Den anrika cykeltillverkaren Schwinn, som började med höghjulingar på 1880-talet, hade turen och fingertoppskänslan att pricka bakgårdstrenden i exakt rätt ögonblick.

1962 skickade man en ung tekniker vid namn Al Fritz till Kalifornien för att informera sig om vad som var på gång.

Al kom storögt tillbaka till huvudkontoret och berättade om hemgjorda bananformade sadlar, aphängarstyren och vildsint cykelracing på banor och i terrängen.

Schwinn gjorde allt rätt när man hakade på med en fabrikscustom kallad Sting-Ray. Den blev en monumental framgång redan från start 1963, älskad av kidsen och betraktad med klar misstänksamhet bland de vuxna. Ã-ver 40 000 cyklar såldes premiäråret.

Nästa steg var de färglada Krate-hojarna som kom 1968, med den berömda speed-shift växelspaken på ramen som till slut förbjöds av säkerhetsskäl. Framhjulet var mindre än bakhjulet och gaffeln fjädrad och för den som var riktigt tuff fanns dragbars att köpa som tillbehör!

Sting-Ray cykeln kan lätt räknas in i topp 20-listan över moderna amerikanska designikoner, dess popkulturella status är ohotad än idag.

Samma sak kan sägas om Chevrolet Corvette Sting Ray som också debuterade 1963. Någon upphovsrättslig tvist om namnrättigheterna verkar det inte ha varit, kanske var det bindestrecket som räddade cykeltillverkaren.


Corvette gick med modellgenerationen två från extravagant posörpryl till att bli en verklig sportvagn.

En högpresterande sådan  - som snart fanns att få med bigblock, sidepipes och skivbromsar. Bakvagnen var individuell och karossen inget annat än sensationell, av många betraktad som den vackraste Corvetten alla kategorier.

Designer var Larry Shinoda, men grundkonceptet byggde på en tidigare prototyp som ritats av Peter Brock och Chuch Pohlmann under ledning av den legendariske Bill Mitchell.

Bakrutan gav den smeknamnet Split Window Coupé, men redan till 1964 var den designfinessen bortrationaliserad till förmån för en siktvänligare hel bakruta.

Folk tvekade heller inte att låta modifiera sina -63:or för att få dem att se en årsmodell nyare - skandalöst, sett med våra designhistoriska glasögon.

Sting Ray (ja, det är stingrocka, en avlägsen släkting till hajen) fanns kvar som modellnamn under hela C2-generationen. 1968 fortsatte undervattenstemat och ur den extrema prototypen Mako Shark föddes C3-generationen som till skillnad från "mellanmodellen" Sting Ray fick ett osedvanligt långt liv, ända till 1982.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.