Bild
Nästa artikel

Grattis Triumph Spitfire!

Dagens namnsdagsbil

Dagens namnsdagsbarn heter Siri och Sigrid men den som kan sin Klassikerkalender vet att det även är dags att gratulera Spitfire, Triumph Spitfire!

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Spitfire kan översättas till en hetlevrad och lättretad
person, närmast en flicka eller kvinna. Det namnet valdes till jaktplanet
Supermarine Spitfire som blev känt som en framgånsrik konstruktion under andra världskriget.

Även Triumph tyckte namnet var bra på den lilla sportbil som
skulle skjuta konkurrenter som Austin-Healey Sprite och MG Midget i sank.

När Triumph Spitfire4 lanserades hösten 1962 blev den ett
välkommet komplement till det befintliga sportvagnsprogrammet. Karossen var
ritad av företagets favoritdesigner Giovanni Michelotti.

Fyran efter namnet underströk att det inte var fråga om
någon sexcylindrig modell, bilen hade samma fyrcylindriga motor som
personvagnsmodellen Herald på 1 147 kubik. Med sina dubbla SU-förgasare gav den
i alla fall respektabla 63 bhp.

Även chassiet delades med Herald, det innebar
separatfjädring runt om och kuggstångsstyrning - modernt! Fram satt
skruvfjädrar och bak en tvärgående bladfjäder och pendelaxlar.

Spitfire utvecklades under hela sin produktionstid - som
varade ända till 1980 - och tillverkades i drygt 300 000 exemplar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

#1
Sven
2009-09-15 21:27

"Oh, ljuvliga ungdom, dig har jag kvar..."

13 år och fullkomligt biltokig var jag när min äldste bror köpte en årsgammal Spitfire. Vilken lycka det var att i hans sällskap glida omkring i den, och vilken obetalbar känsla det blev när våren kom och vi kunde åka öppet!

(För att inte tala om vilken känsla det var att åka runt med honom i den Jaguar MkII han köpte några år senare - och som han till min stora besvikelse sålde lagom till min 18-årsdag. Snopet är bara förnamnet...)

Ett par år efter körkortet tänkte jag återuppleva känslan av att åka Spitfire. Ett riktigt fint exemplar dök upp hos en av stadens bilhandlare, och jag tog snabbt ut den för en provtur som jag var övertygad skulle leda till köp.

Det blev inte så.
Jag hade visst vuxit en del sedan jag var 13...

Suffletten var till all lycka uppfälld när jag hämtade ut bilen. Till all lycka? Ja, för tänk om bilen hunnit bli min innan jag upptäckte att jag inte fick plats! Jag fann mig själv sittande i en egendomlig, krampartat framåtlutad pose för att över huvud taget kunna se framåt under den låga vindruteramen. Ändå måste min hjässa varit synlig utifrån som en bula i suffletten.

När jag sedan körde genom centrum på väg att återlämna bilen höll jag på att köra i framförvarande bil i god fart. Mina fötter visade sig nämligen för stora, så jag trampade på broms och gas samtidigt!

Uppgivet lämnade jag tillbaka bilen med det pragmatiska konstaterandet att den nog inte riktigt hade de bruksegenskaper jag behövde.

De äro sura, sade räven.

Tro nu inte att jag blev kurerad från Spitfire-suget för det! Det lever alltjämnt kvar, trots att det visst gått några år. En Spitfire 1500 skulle sitta fint idag - för den KAN ju få stå under tak alla de dagar då suffletten skulle behöva vara uppfälld.

Eller...?

#1
Morgan
2009-09-15 23:45

Jag har glädjen att sedan ett par år äga en Spitfire MkIV, och jag låter den förvisso stå under tak när vädret inte tillåter färd. Med taket nere är den fantastisk - men med taket uppe förvandlas den till något dånande instängt.

Däremot är den, till skillnad mot mången cabriolet, otroligt vacker oavsett suflettläge.

Man förstår att det heter "sportbil". Det krävs gymnasticerande för att ta sig i och ur, armkraft för att ta den runt en krök i anständig hastighet, och ibland kan det vara en utmaning att alls veta om man kommer hem.

Men man förstår också att den heter Triumph! Vilken glädje den levererar - kanske framför allt såhär års eller till och med senare, när man kör i släpljuset genom ett moln av höstlöv.

#1
Sven
2009-09-16 12:44

Morgan - You lucky bastard...

Det var en målande och välformulerad beskrivning du gav! Mer värdig en novell än en reklambroschyr.

Håller med om Michelottis stilsäkra linjer: Även med hardtop på, inte bara sufflett, är Spitfire en synnerligen harmonisk skapelse, oavsett generation.

En reflektion angående namnet:
Man brukade då det begav sig översätta Spitfire med "brushuvud". Jag gillar den målande översättningen, för nog är det som ett brushuvud man känner sig när den lilla motorn startar med sitt genomtrevliga mullrande och vägen lockar. Och nog får "brushuvud" en helt annan betydelse när man kommit hem med skallen genomvädrad och försöker trassla ut sina lockar igen... :-)

#2
Lars-Eric Ericsson
2014-09-15 06:17

Året var 1968 och jag gick fortfarande på läroverket när jag lånade av mina föräldrar och köpte en spitfire mk2 1965 för 4.200 spänn. Bilen var trimmad med dubbla weber 40 dcoe. Kammen var vassare och toppen var 8-portstyp. Bilen gav 90 hästar på 1147cc. Jag och en kamrat gick med i Malvac Racingklubb och drog till anderstorp för att köra på bana, kamraten hade köpt den helt nya Lotus Europa.! Efter ett otal byte av sista kolven (överhettning) , den kostade runt 50-lappen därefter i med en originalmotor varav bilen blev tråkig men med mycket bättre körbarhet. Ägde sedan bilen i 40 år med många öppna sommarnattkörningar mellan Stockholm och Borgholm på Öland. Sålde den tyvärr för en MGB. Funderar nog på en fin MK3 igen!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.