Bild
Nästa artikel

En P-märkt plats

P-märkt

En sommarhälsning från Bilspanaren

Bilderna i detta inlägg visar ett ganska vanligt problem. Bilar som lämnats att förfalla istället för att köras till skroten eller tas om hand på annat sätt. De är ett problem för miljön då till exempel olja och bensin kan läcka med föroreningar som följd. Den upplevda miljön skadas också - det blir sällan vackrare eller roligare av att ha rostande skrothögar med sönderslagna rutor på parkeringen utanför huset. Det ger ingen status till bostadsområdet direkt, även om skrotbilarna snarare är ett symtom än en orsak till områdets problem.

Ett problem med detta är att övergivna bilar i vissa fall hamnar under kommunens ansvar och att de då också får stå för de kostnader som det medför. Naturvårdsverkets nyligen presenterade utredning ”Uttjänta bilar och miljön” (som du kan läsa här) är ett försök att bland annat komma till rätta med detta problem. Och det är ju bra. Tyvärr innehåller utredningen även förslag som allvarligt hotar den fordonshistoriska kulturgärning som Sveriges stora grupp bilentusiaster gör. Bland annat föreslås begränsningar i hur många bilar en privatperson får äga, hur länge en bil får vara avställd för att inte betraktas som avfall och att i princip all demontering av reservdelar från en bil ska kunna anses som bilskrotning som kräver tillstånd. Många bilentusiaster förfasas så klart. Motorhistoriska Riksförbundet har protesterat kraftigt (du kan läsa MHRF:s remissvar här) och en webbaserad protestlista har upprättats (du hittar den här). Vi får hoppas att detta nu gör intryck och att en ny utredning presenteras, men där hänsyn tagits till oss bilentusiaster.


Nog om detta och över till dagens bilar som jag fann på en parkeringsplats vid ett av Uppsalas många studentbostadsområden. Det är sällan svårt att finna en gammal bil som står och skrotar vid dessa, det har jag visat tidigare här på bloggen (exempelvis här). Studenter tycks överge sina uttjänta bilar på samma sätt som de överger sina uttjänta cyklar. Just den här parkeringsplatsen är riktigt välfylld. Knappast något som bidrar till en bättre och trevligare miljö, som jag beskrivit ovan, men ett kul fynd för en bilspanare! Ingen av bilarna är särskilt ovanlig i trafikbilden, men de är det nog snart, och stående tillsammans så här är det lite fascinerande att vandra runt bland dem. Jag gick runt för att försöka få bilder där bara åttiotalarna men inga modernare bilar syntes och kände att jag gjorde en liten tidsresa, om lite solkig.
 

 
Vad är det då för bilar? En blå Volvo 740 (745) GL från 1988 är knappast iögonfallande. Senaste besiktningen utfördes 2007 och sedan 2008 är den avställd. Det är lite fascinerande att denna långtidsparkerare lätt kan tas för någons dagliga bruksvagn. Endast ett trasigt bakljusglas och ett tomt däck skvallrar om att den lämnats åt sitt öde. Till detta kan nämnas att den rullat över 47000 mil, något som inte heller syns så värst mycket. Bredvid den står en ganska frisk vit Opel Kadett (av den generation som kallas E) från från 1990 med sönderslagen sidoruta. Senaste besiktning 2007 och avställd 2008. Även den en ganska vanlig modell, även om de blir färre.
 
Strax intill dessa står en vit desto ovanligare vagn, en Ford Orion från 1988. Jag börjar upprepa mig nu, men även denna bil besiktigades senast 2007 och ställdes av 2008. Ford Orion var sedanvarianten av Ford Escort. Orion var dessutom mer välutrustad än Escort, men till föga nytta. Escorten sålde bättre. Kanske var det den mer flexibla halvkombiluckan som gjorde det. Sedanmodellen var kanske för gubbig? Fenomenet känns igen från till exempel Volkswagen Golf. Sedanvarianten av Golf, Jetta, blev aldrig lika populär som halvkombin. Volkswagen försökte byta namn för att försöka öka populariteten, först till Vento och sedan till Bora. Det hjälpte föga och Golf förblev storsäljaren. På den Nordamerikanska marknaden är det dock annorlunda. Där har sedanmodellen alltid hetat Jetta och sålt bra. Även Ford bytte så småningom namn på Orion. Man tog det säkra före det osäkra så den fick då heta Escort!
 
Framför dessa står den äldsta bilen i samlingen, en ljusblå Volvo 240 (244) från 1984. Besiktigad i april 2008, men avställd i september samma år. Volvo 240 från mitten av åttiotalet och bakåt börjar bli ovanliga, åtminstone om man ser till hur många som har funnits. Bilen på bilden har den upprätta grillen och den lite längre huv från Volvo 260. Nytt för modellåret 1984 var att även även 240 GLE, GLT och Turbo utrustades med dessa. Bilen på bilden är dock inte en sådan utan har fått grill och huv utbytt någon gång.


På en annan del av parkeringen huserar fyra andra objekt. En vanlig bil fortfarande är senare årgångar av Saab 900 av den första generationen. Den röda på bilderna är en 900i från 1989 och är avställd sedan 2007. Audi 80 i en bulliga kostym som kom 1986 är också ganska vanlig. Den vita här är från 1988 och avställd sedan 2007. Nissan Micra av första generationen är ju också vanlig, men tänk efter hur många det var för några år sedan. Snart är de alla borta. Den gråa är från 1988 och ställdes av 2009. Sist ut är den röda Opel Omegan, en bilmodell man ser rätt få av idag, både av den första och andra (och sista) generationen. Detta exemplar är från 1991 och har varit avställt sedan 2007.

Naturligtvis finns nu ett antal obesvarade frågor om varför bilarna står här. Jag har inte kollat upp vem som äger bilarna, men jag gissar att det är en och samma till åtminstone ett par av dem. Varför ägarna låter bilarna stå så här kan vi bara spekulera i. Om det nu anses för dyrt att köra dem till skroten, varför då inte försöka sälja dem medan de har något värde? Gissningsvis kommer de på ett eller annat sätt att hamna på skroten så småningom i alla fall. Innan detta sker har vi i alla fall det något tveksamma nöjet att avnjuta en hel drös bedagade åttiotalare på ett och samma ställe. Tänk om man på något ställe kunde ställa undan bilarna där de inte störde miljön så mycket. En P-märkt plats där bilarna fredats från skrotning. Där kunde de stå och påminna om hur den svenska vagnparken såg ut för 20 år sedan.

Tomas Åström

Kommentarer

#1
Gaute Halsaunet
2012-07-17 16:09

Forstår virkelig ikke hvorfor Sverige ikke fortsatte med vrakpant ordningen. Det har vi her i Norge og opplever ikke dette problemet med forlatte biler i slik stor skala.

#2
Nilsson Per
2012-07-18 00:25

Tänk om inte folk behövde vandalisera fordonen även om de står tillsynes övergivna. 244:an av 84 årsmodell är uttagen 83 det ser man på att den har registreringsplåt i aluminium. vid årsskiftet kom första generationens plastplåtar. Den ljusblåa ärgen kod 192 blir hemsk om den inte poleras regelbundet. Noterar även att bilen har snow caps (plastbit over luftintaget för kupèn för att inte snö ska ramla ner och hindra luften) Om den är hel och fin går sådana på tradera för skaapliga pengar.
Många roliga bilar hamnar på studentområden då äldre släktingar dör och bilarnas värde är så lågt att de inte utannonseras i lokalpressen.
Tyvärr har få studenter de pengar som behövs för att underhålla fordonen.
Och de tidigare så ömt vårdade vagnarna förfaller snabbt.

#3
Scimitar
2012-07-18 08:56

Det är ju så här det blir när det inte finns en vettig skrotningspremie.

#4
Student 123
2013-05-13 21:23

Detta fenomen är väldigt sorgligt. Många av dessa bilar skulle förmodligen fortfarande ha rullat än idag om de hade haft rätt ägare.
Hursomhelst, man får väl vara glad åt de bilar som hamnar hos bra ägare. En av mina framtidsdrömmar är att skaffa en stor lada någonstans och rädda gamla volvo 240 , flickvännen är dock inte lika entusiastisk till detta, hehe... Men för 3 veckor sen köpte ja mig en 240 från 85, som jag tar hand om så mycket ja kan, eller har råd med... Man får snåla när man e student. Har dock inte en endaste tanke på att min volvo skulle sluta sina dagar på en parkering, den ska aldrig sluta sina dagar!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.