Hurra eller? Redan dagen efter besiktningen var det dags för den lilla Fiaten att arbeta. Ett möte var inbokat med en Fiatsamlare i Sorunda, en nätt liten tripp på 20 mil.
Provkörningar i redaktionsgaraget hade företagits under långa stunder, så driftssäkerheten bedömdes vara god, även om iphonen var laddad med applikationer från olika bilbärgare.
Resans första 25 meter avlöpte problemfritt innan kupéfläkten började vandra i varvtal helt på egen hand. Problemet var självläkande och färden kunde sedan fortsätta ytterligare flera hundra meter innan motortempen helt plötsligt visade 130 grader och halvljuset slocknade.
En instinktiv lättning på gasen löste problemet – motortempen återgick till normalläge och halvljuset tändes igen. Snabbt på gasen igen och vips så återkom felen. Färden hade nu övergått till en kamp mellan mig och bilen – vem skulle ge sig först?
Den stora finalen kom några meter in i Södra Länkens tunnelsystem där Pandan helt sonika slutade gå. Lite ryckande i kablarna med långtradarna förbidundrande på 22 centimeters avstånd gav motorn livet åter och vi sökte nödhamn i Älvsjö.
Symtomen tyder på jordfel, något vi själva antagligen lyckats skapa i samband med motorbytet. Efter en månads lagring utan självläkning var det dags för vår gamle vän biltransportsläpet att göra tjänst igen. Faktum är att antalet mil på släp hittills är mångdubbelt fler än för egen maskin. Kanske ett säljargument? ”Obetydligt körd sedan motorbyte…”
Äventyret Fiat Panda 4X4 går nu vidare i samma takt som tidigare, det vill säga ytterst sakta. Det är bara ett litet tillfälligt fel just nu, någon kabel som ska fixas men sen åker vi!
Staffan provar uteslutningsmetoden. Inget fel på moder jord utan det ligger nog i själva Fiaten.
Ägare: Staffan Erlandsson, skribent
Fågel: Att få äga en ny Fiat Panda 4x4!
Fisk: Panda på släp.
Mittemellan: Kanske kan jag få den så tillförlitlig att jag törs åka och tanka.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.