Kung av blästersand

Kommer du ihåg sagan om den lille herren som gick till Mäster Skräddare med en bit tyg som han ville göra en rock av? Det bidde som bekant en tumme av den tygbiten. Med renoveringen av min Volvo 165 är det mer tvärtom. Det började med en blygsam ambitionsnivå om att få den körbar och besiktigad och slutade med totalrenovering.

Jag vill påstå att det som dramaturgerna kallar ”point of  no return” nåddes i och med ett mejl från Klassikers mekexpert Julle.

Datorskärmen fylldes plötsligt med nakenbilder. Bilder som föreställde en alltmer avklädd Volvo 165. Först i kulörerna grönt och rost och sedan med en vitgrå så kallad washprimer efter att den blästrats. Mycket lite lämnades till fantasin.

Det var med skräckblandad glädje som jag såg bilderna på den plötsligt heldemonterade bilen. Å ena sidan, lycka över att den här unika bilen blir ordentligt renoverad, men samtidigt en viss sorg då jag såg hur min tänkta sommarkalender suddades fri från träffar med 165:an.

Att jag inte riktigt var i fas med verkligheten blev tydligt då jag senast besökte Julle och Volvon. Med mig hade jag massor med kartonger med skinande nytt godis. Bland annat fyra nylackerade stålfälgar, svindyra BF Goodrich 165-15-däck med vit sida, ohemult dyra navkapslar i nyskick och normalt dyra snobbringar.

Men hos Julle fanns liksom ingen bil att sätta fast hjulen på. Och när jag stod och tittade på den tomma karossen sjönk det långsamt in att det kommer att dröja innan så blir fallet.

Under tiden fortsätter jakten på delar. I vissa fall har behovet fyllts med råge och hur det kommer sig att jag har 23 navkapslar, 8 blinkershus, 3 grillar och 4 mittkonsoler kan jag inte rikigt förklara.

Men här är några grejer som fortfarande saknas: Den bakersta delen av dropp­listen, bakrutetorkaren. gummlister till dörrarna och panelen till insidan av bakluckan. Har du nåt av detta – hör av dig! Kanske vill du byta mot en grill?