Nästa artikel
Ovisst öde för bambuätare
Rädda en Panda del 3

Ovisst öde för bambuätare

Publicerad 26 juli 2010 (uppdaterad 24 oktober 2013)
Ska det räcka med en dunk olja från snabbköpet för att rädda Pandans slamrande motor? Optimisterna står lutade över motorn och hoppas.

Väl på plats i verkstadslokalen hälldes Lidl–oljan i motorn. Skulle bilen lastas av för vidare äventyr i Klassikers ägo eller blir det närmsta bilskrot? Det magiska ögonblicket då vi såg den kalla och sega oljan sakta ringla sig ner i ventilkåpan förstördes fort då Bo Legelius med saklig röst konstaterade att den härliga Lidl–oljan rann ner på biltransportens golv.

Katastrofscenarier med stora hål i motorblock och andra ställen seglade förbi. En stunds funderande gav dock vid hand att hålet för oljepåfyllning var så litet att oljan rann över och ur motorn istället för ner i motorn. Demontering av vevhusventilation och luftfilterinsats löste problemet och för första gången på länge fanns det olja på oljestickan.

Därefter var det dags att vrida på tändningsnyckeln. Lampor tändes och spänningen steg. Resultatet blev futtigt. Biltemabatteriet gav oss bara ett knappt hörbart klick efter några månader på en parkeringsplats i Falun.

Efter att extern strömkälla kopplats orkade startmotorn dra runt den lilla FIRE–motorn. Den tände, hoppade till och slamrade rejält under ett par sekunder. Oljepumpen slet som ett djur och vips gick den silkeslent! Vi rullade av släpet med fungerande bromsar och en försiktig backning inledde Pandans väg tillbaka mot riksvägarna och terrängen. Frågan om Lidl–oljan skulle rädda motorn återstod dock.

Bakom ratten kände jag mig som hemma. Avancerade reglage för klimatkontroll, 4WD–lampor och inte minst en släckt oljevarningslampa kändes riktigt bra – dags för provkörning!

Accelerationen framåt var ytterst blygsam men den fanns där. Varvtalet ökade definitivt även om hastigheten inte hängde med i samma takt. Då jag lade i trean var hastigheten svindlande 40 km/h… Man ska inte ha bråttom i en Panda. Även signalhornet brölade fint.

Ratten lämnas över till Carl Legelius som drar iväg med en fullgas–start. I just det ögonblicket föll domen – slamrandet från motorn fanns kvar. Vi hann dock konstatera att fyrhjulsdriften fungerade utmärkt och att den lilla vagnen gjort oss alla glada denna soliga dag. Vägen tillbaka är blockerad av tokslitna vev- och ramlager.

Ska motorn bytas eller ska vi köra ändå?
 

På med tändningen. Fyrhjulsdriften är aktiverad. Men varför lyser inte oljetryckslampan? Kan den vara urkopplad

Tom på olja – kan det vara så enkelt? Johan Ålander fyller den lilla motorn med billig smörja.

Den går – men den går illa. Ändå gör den lilla Fiaten oss extremt glada.

Relaterade bildspel

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.