Bild
Nästa artikel
ASA 1000 GT

ASA 1000 GT

minifullblod

Den nätta sportcoupén som i hemlighet var en Ferrari!

Det hela började i slutet av femtiotalet med att ett gäng ingenjörer hos Ferrari tog fram en liten budgetsportbil - med fyrcylindrig motor.

Men det skedde inte bakom ryggen på Enzo Ferrari - ingen gick bakom ryggen på Il Commendatore...
Tvärtom var han den som drev på projektet, men det var underförstått att det inte skulle stå Ferrari på den.
Första prototypen gjordes 1959 och kallades tipo 854 - 800cc 4 cylindrar.  Fast den kom mest att kallas "Ferrarina" främst av Enzo själv - som blev så förtjust i den att han använde den ofta som bruksbil. 

Nästa steg blev att göra en bil som var mer produktionsmässig.  Den nya prototypen visades 1961.  

 

ASA 1000 GT

Motorn hade nu borrats upp till 1032cc och det var en intressant liten pjäs. I korta drag kan man säga att man mejslade ut fyra cylindrar ur den stora Colombo V12:an.
För chassi hade man den tiden största expert i lönelistan - Giotto Bizzarrini.  Han höll ju samtidigt på med en ny racerbil hos Ferrari, den kommande 250GTO.
Så den nya Ferrarinan fick ungefär samma uppbyggnad. 

För design vände man sig till Bertone och där tog en ung Giorgetto Giugiaro sig an uppdraget.
Bertone fick dessutom kontraktet att bygga de färdiga karosserna i aluminum.

Upplägget med att sälja en enklare mindre sportbil från Ferrari - som inte fick heta Ferrari sägs varit följande.
Vid den här tiden var Ferrari ett av de största och mest framgångsrika namnen på tävlingsbanorna. Man segrade i nästan allt men det kostade också en hel del att driva cirkusen.
Tanken var att intäkterna från den här modellen skulle skjutas in i Scuderia Ferrari. Man hade en plan att sälja 3-4000 bilar om året.

Så började man leta efter någon som kunde bygga bilarna med, Ferrari själva kunde inte. Och för den delen så skulle det ju inte vara en Ferrari heller så det blev lite komplicerat. 

Enzo fick napp i sin stora bekantskapskrets - Niccolò De Nora drev ett stort företag som sysslade med elektrokemi. Med hjälp av Bizzarrini och några andra ingenjörer från Ferrari satte man upp ASA - Autocostruzioni Società per Azioni för att hantera Ferrarin som inte fick heta Ferrari.
 

ASA 1000 GT

Den nya ASA 1000GT hade premiär på Turinmässan 1962, men det dröjde ända till 1964 innan det började rulla ut några bilar från ASA. 

Chassi och motorer gjordes hos Ferrari, sattes ihop hos ASA och sen åkte de halvfärdiga bilarna till Bertone för kaross och slutmontering.
Det fungerade tills Bertone drog sig ur efter bara färdigställt tio bilar. Dom hade dock hunnit göra två exemplar av en snygg cabrioletmodell på ASA:n - med kaross i glasfiber istället för aluminium.  

 

ASA 1000 GT

Ny karossleverantör blev Ellena, som ju redan hade en hel del uppdrag åt Ferrari. 

Man var noga med att tvätta bort all koppling till Ferrari - ingen märkning eller något som påminde om Ferrari fick synas, den skulle inte heller säljas genom Ferraris agenturer.  Det gick inte ens att beställa den i rött!
 

Ingenting fick skvallra om att det här var en förklädd Ferrarimotor.
Ingenting fick skvallra om att det här var en förklädd Ferrarimotor.

ASA 1000GT var en avancerad bil. Rörramschassi, skivbromsar runt om , aluminiumkaross och en pigg motor med dubbla fyrportsförgasare från Weber - det här var en mini-GTO. 
Nästan 100 hästkrafter ur en liters motor var nånting enastående, och bilen fick snabbt beröm för sina goda egenskaper.

Men två egenskaper var mindre bra - priset, och att den såldes under ett helt okänt namn.
Den skulle ju inte säljas genom någon Ferrarihandlare, men de flesta gjordes det ändå.

De flesta ASA-bilarna hamnade hos Luigi Chinatti som var Ferraris agentur i Amerika.  Där kostade den lilla bilen nästan 6000 dollar - drygt 50% mer än en ny Corvette med insprutningsmotor.

ASA 1000GT var ju från början tänkt att sponsra Ferraris tävligsverksamhet. Men man kunde ju inte låta bli att undersöka hur ASA skulle kunna hävda sig på banorna.

Giotto Bizzarrini experimenterade med ett par tävlingsvarianter, som ASA 1000GTC med lite nedbantad motor (998cc) Karossen gjordes av Drogo.

ASA 1000 GT

Lite senare - 1966, gjordes en 1300-variant av GTC. Samt några 411 Berlinetta som var mer baserad på standardkarossen.

I Bizzarrinins regi gjordes också fyra stycken bilar som kallades RB613.  Dom hade glasfiberkaross och  en rak sexa, som i princip var halva V12:an från en GTO. 
För formen stod Luigi Chinetti som inte bara var bilhandlare - han var inte helt främmande inom formgivning heller.
 

ASA 1000 GT

ASA stängde kontoret 1967 - det blev aldrig den framgång man hoppats på. Tävlandet gav inte heller något drag åt  märket.
Trots att det var en enastående bil gick det trögt. Några 3000 bilar om året blev det aldrig tal om, man hade byggt ungefär en bil i veckan som mest.

Chinetti stod med flera osålda bilar som kom att slumpas ut för underpris ända fram till 1973. 
Sen kom ett par stycken att byggas ihop av överblivna delar runt 1970.

Så hur många som gjordes är något oklart, men siffran är under 100 stycken, racerbilarna inkluderat. 

Taggar: Reportage

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.