Brevet som räddade Saabmuseet

Det var bara timmar kvar av anbudstiden på Saabmuseet. Risken att den unika samlingen industrihistoria skulle skingras för alltid var överhängande och gamarna cirklade girigt i luften för att komma åt de saftigaste bitarna.

Men medan vissa motortidningar lade bud på enskilda objekt jobbade Klassikers Claes Johansson idogt för att rädda museet som helhet, kvar i Sverige. Förutom att skriva en mycket uppskattad krönika på www.klassiker.nu tog han även i det tysta kontakt med Poker Wallenberg, den mest bilintresserade i Wallenberg-sfären, för att säkerställa att han var medveten om vad som höll på att hända.

Claes, som aldrig tidigare träffat Poker, skrev ett brev som tydligen träffade rakt i solar plexus. I en artikel i Svenska Dagbladet den 4 mars berättar Poker Wallenberg om hur Claes Johanssons brev skickades runt i familjen och hur en räddningsaktion inleddes. En aktion som ledde till det vinnande budet på 28 miljoner kronor för museet som helhet.

Här är brevet (aningen förkortat) som Claes Johansson skickade den 18 januari klockan 16:51 – och som gjorde all skillnad:

Hej Poker

Bröllopsbestyr ligger alltid överst på göra-listan, jag önskar er all välgång. Ändå hoppas jag att för ett ögonblick kunna stjäla din uppmärksamhet.

Det är angeläget.

Jag heter Claes Johansson, reporter och fotograf på tidningen Klassiker. Den korta versionen lyder: Saabentusiast.

Jag gissar att du är informerad om den tragiska avvecklingen av Saabmuseet i Trollhättan. En världsunik samling ligger ute för försäljning, odelad eller styckevis. Jag har svårt att hitta ord för hur jag känner inför detta. Kanske allra mest stressat stridlysten.

Museet borde för länge sedan ha skyddats av en stiftelse. Inte minst borde de senaste årens kräftgång och turbulenta Muller-period varit en enda lång larmklocka.

Nu står man där. På fredag går anbudstiden ut och en köttig lista på svensk industrihistorias kronjuveler (och kalkoner) lär vid det här laget väckt många tunga internationella spekulanters intresse. Att tro något annat är naivt.

Min åsikt att Saabmuseet måste vara kvar delar jag med många men bristen på tid och korrekt information har gjort all form av samlad aktion omöjlig.

Saabmuseet är mer än nostalgi. Det är designhistoria. Kultur- och industrihistoria. Det är ärorik tävlingshistoria, ingenjörskap och bakvända idéer. Det är berättelsen om Sverige, om Saab.

Museet har en avgörande betydelse för läkeprocessen i Trollhättan, men på sikt kommer det att bli en omistlig inspirationskälla för framtida idéer. En centralpunkt för forskning.

Saab har satt själar i brand i mer än 60 år. Saabmuseet kan förmedla den känslan för kommande generationer. Att var tionde år starta Monstrets dubbeltvåtaktare betyder nog mer för framtidsgnistan än alla vindkraftsparker tillsammans.

Som jag ser det ökar möjligheterna att bedriva en ekonomisk sund verksamhet när kopplingarna till företaget Saab Automobile nu är borta. Man kan bredda och fördjupa verksamheten och hitta nya ekonomiskt stabila affärsmodeller, som inte enbart syftar till att sälja senaste årsmodellen av en Saab. Ett vitalt, levande Saabmuseum, inte nödvändigtvis av samma storlek som nu, borde kunna återfödas om goda krafter tillåts verka.

Familjen Wallenbergs historia är sammanflätad med Saabs.

Kan familjen Wallenberg på något sätt, i denna panikens skälvande stund, agera? Diskret gissar jag, men vore det möjligt? Goodwill-vinsterna är uppenbara. Sverige, nu när vi mist Saab, skulle inte kännas fullt så fattigt om museet fick bli kvar.

Det är panik, men nyckelpersonen just nu är nog Innovatums VD Tore Helmersson.

Kanske har jag sått något frö hos dig. Kanske inte. Jag har bara den här Saabsjukan, men förmågan att se på det hela med något sånär friska ögon.

Med vänlig hälsning

Claes Johansson, Klassiker
(www.klassiker.nu)
 

I nästa nummer av Klassiker (ute den 27 mars) intervjuar vi Poker Wallenberg och berättar om vilka planer Saabmuseet nu har.