Bild
Nästa artikel
Britannia GT

Britannia GT

Svar på nöten

Den var lite svårare denna gång, men visst är det den sällsynta Brittannia GT.

 Acland Geddes var en av många amibtiösa människor som försökte sig på den luckurativa sportvagnsmarknadnen i England under 1950-talet. Britannia GT skulle dock var lite mer än en sportvagn, Aclands koncept var en fullutrustad bekväm sportkupé med hög finish, och rikligt med finesser och lyx. En bil i litet format men skulle stå inte långt efter Aston Martin i flärd och kvalitet.

Till sin hjälp tog han den kände John Tojeiro som annats hade fullt upp med att bygga racingbilar åt jaguar på den här tiden. Med hans hjälp framställdes ett chassi och hjulupphängningar efter egen deisgn och en välbalanserad kaross i aluminium tillverkades av FLM Panelcraft. Motorn kom från Ford Zephyr, och med en specialutvecklad topp från Raymond Mays och dubbla SU-förgasare fick man runt 150 hästkrafter ur Zephyr-sexan vilket var ganska väl tilltaget i den lilla Britannia. Växellådan kom från Jaguar och var fyrväxlad med överväxel, bilen fick även servoassisterade skivbromsar runt om.

Geddes var välbeställd, och hade dessutom en rad finansiärer bakom sig och byggde upp en fabrik i Ashwell för att serietillverka bilen, mekaniker och hantverkare anställdes, material köptes in, en komplett liten bilfabrik stod redo under 1959, men prototypen var ännu inte fullt utprovad.

 


Karossen på de serietillverkade bilarna skulle dock göras i glasfiber och leveranserna blev försenade, man hade redan byggt ett antal chassin och upptäckte att den nya karossen inte passade på dom... Allt fick göras om och finansiärerna grymtade, John Tojeiro som nu var deltidsanställd som projektledare knorrade, de anställda som fick lön men hade mycket fritid över var inte heller glada med situationen, Acland Geddes var som alltid glad och optimistisk.

 

Men på ett och ett halvt år hade man inte lyckats bygga mer än fyra bilar plus en halvfärdig, och Britanna Motors Ltd försattes i konkurs i december 1960. Den femte bilen byggdes färdig, som är den blåa Britannian på bilden, tillsammans med ett antal Peerlees, en annan småtillverkare som också just kursat och stod under samma förvaltare. Där slutar historien om en liten sportbil som faktikst kunde blivit något större, men snubblade på mållinjen.

Taggar: Reportage, Hem

Kommentarer

#1
Gtrli
2012-05-16 07:17

Fem stycken! Inte underligt att man hade lite problem med att känna igen. Inte pä varje bilias bakgård inte.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.