Bild
Nästa artikel

Den hopfällbara bilen

smalspår

En av de första minibilarna som kom efter kriget kunde göras ännu mindre.

I slutet av fyrtiotalet hade livet börjat gå så sakteliga tillbaka till det normala i det krigshärjade Europa.  Dock var det fortfarande brist på många saker, transportmedel var ett av dom.
Robert Hannoyer var en som funderade på detta problem. Han hade också noterat att drygt 90% av alla bilresor görs ensam, så små bilar var det som behövdes.

En prototyp började ta form i hans garage i Porte du Champerret, Paris och den stod klar för att visas upp på Parismässan 1950.  Reyonnah kallade han den, vilket var hans eget namn baklänges. Det var en märklig skapelse med extremt smal spårvidd bak. Drivningen dit gick genom en kedja via en treväxlad låda till en 175cc motor från AMC. 

Två personer satt i tandem i karossen som var gjord i en aluminiumlegering som kallade Duralinox. Framhjulen satt betydligt bredare än vad bakhjulen gjorde, eller kanske inte, för här är finessen med Reyonnah, framhjulen fick att fälla in så att hela bilen inte blev mer än 75cm bred! 

Uppmärksamheten blev inledningsvis stor, pressen provkörde prototypen och tyckte den var pigg och låg bra på vägen, och dessutom tog den minimalt med plats parkerad.  Upplagt för succé alltså.   Det kunde det blivit, men Hannoyer kunde inte riktigt leverera, det fanns inte tillgång att få bilen tillverkad i någon större skala. Och då svalnade intresset bland spekulanterna rätt snabbt.  1951 visaden man upp en bil till, denna hade ett en kupa över cockpiten, tippbar på samma sätt som senare sågs på Messerschmitt. 

Det tros ha byggts totalt 16 stycken  Reyonnahs i garaget i Porte de Champerret fram till 1954.





 

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.