Dubbelt Avanti

Det råder väldigt delade meningar om Studebaker Avantis design, men vad som är klart är att den liknar ingenting annat. Avanti var ett säreget paket, ett krutpaket med extrem aerodynamik från Raymond Loewys penna och en vikt på under 1400 kilo tack vare glasfiberkaross. Det här är en form som inte bara är tidlös, den står på något sätt utanför tiden, när den kom 1963 liknade den inget annnat men var för den skull inte futuristisk, och formen är på något sätt modern än idag. Efter Studebakers hädanfärd fick Avanti ett fortsatt liv och under olika entreprenörer tillverkades grundmodellen ända fram till 2007. 

Vi tittar närmare på två bilar här som importeras ganska nyligen hit, det märkvärdiga med dom är också att båda är R2-bilar, alltså med kompressormatad motor.

Standard Avantin hade en motor på 289" med fyrportsförgasare som gav 240 hästkrafter , denna kallades R1

Dessa två är alltså modell R2, detta innebar kompressormatning och gav då 290 hästkrafter.

Detta räckte gott och väl för att göra Avantin till en av sin tids snabbaste bilar, men detta räckte inte för Studebaker själva som planerade för så mycket mer, snart erbjöd man R3. Den hade motorn borrad till 304" och förfinades av chefsingenjören Eugene Hardig och effekten landade på närmare 400 hästkrafter, och en toppfart på svindlande 273km/h! R-3 Avantin tog titeln världens snabbaste standardbil, men det kom bara att byggas nio stycken av dessa.

Samtidigt hade man tagit fram R4 som var 304" motorn utan kompressor fast med dubbla fyrportare, men den kom aldrig att nå produktion. Kanske skulle den vara ett billigare alternativ till den relativt dyra R3, vars prislapp låg nästan 2000 dollar över Chevrolet Corvette, och till och med dyrare än en Cadillac de Ville.

Men däremot byggdes det en R5 på prov, nu använde man bränsleinsprutning från en Indy racer, och monterade två kompressorer. Detta gav runt 575 hästkrafter och vid tester nådde bilen hela 315km/h!

Studebaker var redan på fallrepet vid tidpunkten för utvecklandet av den makalösa Avantin, fabriken i South bend stängdes 1964 för att flytta det sista av produktionen till Kanada. Avanti Och Hawk-modellen fick inte följa med i flytten. 1963-1964 byggdes totalt bara  4643 Avantis.

Den vita bilen är 1963 års modell och den guldfärgade från 1964, vilket kan tyckas märkligt. Tumregeln säger att man skiuljer på 1963 och 1964 på runda respektive fyrkantiga lyktsargar, men detta är en 1964 med runda lampor. Det var så att under en övergångsperiod så blandade man runda och fyrkantiga, så runt 50 stycken 64:or fick dessa vilket gör den till lite extra sällsynt.

Den vita bilen är i ett utomordenligt fint skick, 64:an kommer behöva en hel del pyssel för att nå upp till det , men alla korrekta R2-prylar sitter på plats, och den är i övrigt komplett. Från och med chassinummer R4892 började man med rektangulära lyktsargar, vita blinkersglas, huvstaget flyttade till vänster sida, och en rad smådetaljer till, just denna har chassinumret precis efter dessa ändringar. Emblemet på kompressorbilarna ändrades vid chassinr: R4879, likaså ändrades huvemblemet från guld till silveraktigt. Träimitation försågs Avantin med från #R4730, och reglagen i mittkonsolen ändrades från de vingformade kontrollerna till vanliga runda knoppar från #R4878.

Men tillbaks till bilens grundform, design är något som är mycket mer än bara streck och linjer, det är en genomsyrande tanke i en konstruktion. Hos avanti utmärkte sig itne bara designen med att ge extrem aerodynamik, eller gott om plats för fyra personer under det höga välvda taket. Det gav också fördelar för väghållning och säkerhet, i takets C-stolpar så göms en kraftig rullbåge bland annat. Men vad som är mer genomtänkt i den vackra förarmiljön är första intrycket, när man öppnar dörren tänds en lampa som sobert lyser upp mittkonsolen med Avanti-emblemet och de flyginspirerade reglagen till ventilationen. En läcker genomtänkt idé, för första intrycket är ju det som räknas. En upptäcktsfärd i en Avanti bjuder på en rad aha-upplevelser, och man får en bra inblick i hur Raymond Loewy tänkte, och hur hans former känns moderna flera decennier senare.