Femlingar på burk

Nej däremot så fanns fem små sportvagnar instuvade i den, av ganska modelsta mått. Fem vagnar med helt olika karaktär och som samtliga såldes hyfsat mycket av i USA under tidigt 70-tal. 

Först en bekant, SAAB Sonett II från 1969, bara 1610 stycken av dessa byggdes totalt med V4 motorn, som föregicks av en serie av 258 stycken som hade behållt tvåtaktaren. Av dessa såldes en betydande del till USA som nya.

En mer främmande fågel dock är denna söta Datsun 2000 roadster från 1969. Datsuns sportmodeller med början från 1960 är ganska okända här. 1963 fick modellen facelift och hette då 1600 Sports, 1967 kom den större 2000 Sports med 2-liters OHC-motor på 135 pigga hästar och femväxlad låda vilket var mycket ovanligt då. Denna 2000 är av 1969 års modell.

2000 Sports efterträddes 1970 av 240Z som belv en formidabel succé. Den kom att tillverkas fram till 1978 och modellserien uppgraderades från 240Z till 260Z och 280Z som dessutom fick insprutning. Denna tidiga 240Z är från 1971 och trots sin enorma popularitet i USA, Australien och hemlandet Japan är den tämligen okänd här. Det såldes en liten serie av dessa runt 25-30 stycken på prov i Sverige 1973 av Philipsons. Av dom överlevande svesksålda har en del hamnat i Norge och sporadiskt har det fyllts på utifrån, men dock i liten skala. Uppskattningsvis har vi idag runt 40 stycken Z-bilar i landet, av dom kanske minder än hälften i trafik.

Att få bekanta sig med den här var en nostalgitripp för min del då jag själv länge åkte omkring i en 280Z av sista årgången 1978, och det var en ständig källa till debatt då nästan ingen kunde begripa sig på vad det var för konstig bil. Trots att ungefär en miljon Z:or byggdes, så är den näst intill helt okänd här i Sverige. Men det är en trevlig bil som lyckades kombinera sport och komfort i en bra balans och dessutom i ett väldigt vackert skal. Och den har en del kluriga lösningar, exempelvis vid tanklocket så fälls det ut en gummiflärp för att skydda lacken från bensinspill. Den löstagbara motorrumsbelysningen som visas på bilden är också en fiffig finess.

En Opel GT åkte med i containern också, den är desto mer bekant för oss i Sverige trots att det inte verkar finnas så många kvar. De såldes också relativt bra i USA med, där de såldes av Buicks återförsäljarnät, och kallas oftast Buick-Opels. Opel GT gjordes åren 1968-73 i lite över 100 000 exemplar.
  

Och den femte bilen, en Volvo 1800S från 1967 behöver kanske ingen närmare presentation ,liksom sonetten såldes större delen av Volvos 1800 produktion till nordamerika. Ungefär 65 procent av alla dessa gjorde färden över atlanten, och på senare år har rätt många av dom fått flytta tillbaks hem. Skälet till det är nog mångt och mycket att det är lättare att hitta en rostfri dito i de varmare delarna av USA, rostlagning är aldrig något drömjobb och med 1800:ans komplicerade kaross är det ett enormt ingrepp som besparas i så fall.