Bild
Nästa artikel
Från tre till fyra hjul med Morgan

Från tre till fyra hjul med Morgan

Svar på nöten del 3

Tredje bilen från fredagsnöten var en Morgan, denna egendomliga anakronism från förr som likt en kvastfening överlevt in i våra dagar utan att bry sig om evolutionsläran.

Morgan har en unik särställning i bilhistorien, när deras första fyrhjuling 4/4 kom 1936 var det egentligen ingen märkvärdig bil. En stegram, en sportig kaross på trästomme, och en lånad motor under huven, så här byggde dussintals andra tillverkare på den tiden, inget konstigt alls. Morgan var en sportbil bland andra i det sportbilsälskande brittiska trettiotalet. Men då alla andra moderniserade sig och/eller försvann, så stod Morgan ensam kvar vid samma hantverkstradition, och gör så än idag. Morgans byggs på samma grundprincip som 1936, i samma fabrik och är fortfarande ägt av samma familj.

Morgan är en anakronism, den har överlevt sig själv, den har aldrig varit modern men heller aldrig blivit uträknad, en märklig dualism. 

 

Henry Frederick Stanley Morgan föddes 1881 och blev tidigt biten av den nya flugan, redan 1902 köpte han sig en egen bil, få förunnat en yngling på denna tid. 1909 började han bygga på en egen bil, det blev en trehjuling med motor från en Peugeot. Den må se primitiv ut men var en mycket robust och välbyggd liten vagn.

 

En trehjuling blev snart flera, och snart hade man nått mer eller mindre industriell skala på tillverkningen i lilla Malvern. Bilar var normalt mycket dyra på den här tiden, så på 1910-talt blev så kallade "cyclecars" populära. Dessa var billiga enkla fordon som skattades lågt. Det tävlades också flitigt med dessa små skapelser, och Morgans bilar visade sig vara väldigt bra på den punkten. Inte bara på hemmaplan utan även i Frankrike och till och med i USA.


 

Medan de flesta andra cykelbilar försvann så överlevde Morgans trehjulingar, kronan på verket var den potenta Super Sports med en jättetwin i nosen från JAP. Fartresurserna var hårresande. Effekten okänd men fullt tillräcklig för att mrs Gwenda Stewart år 1930 skulle slå ett formidabelt rekord. På racerbanan Montlhéry i Frankrike körde hon sin Morgan under en timme med en snittfart på över 160km/h! Detta torde innebära att den här lilla söta vagnen har en realistisk toppfart i registret 180-190km/h!

Då dessa klassades som motorcyklar i registret var pris och skatt jämförelse modest, med en prislapp på under 150 pund kostade krutpaketet ungefär som en Austin Seven, mycket pulver för pengarna alltså.

 

Men 1936 kom man då slutligen med en "riktig" bil, det var en välbyggd sportvagn som ärvde Morgans mycket speciella framvagn från trehjulingarna, motorn var en Coventry Climaxfyra på 35 hästar. 4/4 stod för fyra hjul och fyra cylindrar. Den ursprungliga modellen moderniserades 1954 till att se ut som... en trettiotalsbil den också... Och det är i det här utförandet vi fortfarande känner Morgan, i otaliga varianter på samma grundtema som 4/4,+4,+8 och på senare år ännu fler varianter. Motortyperna har varit otaliga under åren, mest på grund av att deras tillverkare upphört, men Morgan levt vidare. HFS Morgan styrde företaget fram till sin död 1959, då sonen Peter Morgan tog över rodret. Idag är sonsonen Charles Morgan högsta hönset och detta torde vara det äldsta om inte det enda familjeföretaget i bilvärlden med internationellt rykte. En annan unik sak för Morgan är att det verkar aldrig förekommit några finansiella problem, inga konkurser, inga maktkamper, inga skandaler i princip ingenting som hotat dess existens, till skillnad från de flesta andra brittiska bilmärken. Som underrubriken på deras hemsida lakoniskt lyder "Morgan motor company, 100, not out" har man överlevt 100 år på att bygga totalt omoderna bilar på ett omodernt sätt.

 

Man har kommit till den märkliga egenheten att man även börjat göra retro på sig själv. Först ut var den flamboyanta Aero 8 som presenterades år 2000, följt av coupén Aeromax opch ett par avarter av dessa byggda i små exklusiva serier. Och så är trehjulingen tillbaka, 2011 visade man upp den värdiga arvtagaren till 30-talets absoluta hotrod, nu kallad helt sonika Threewheeler. Samma koncept med en tvåliters twin från S&S i nosen, drivning på bakhjulet. En skillnad mot originalet är dock att den inte särskilt billig, men orderböckerna är fulla och de runt 170 anställda bygger tre och fyrhjulingar för hand så fort de hinner. Väntetiden är mellan ett till två år på en bil från snickeriet i Malvern, Worcestershire, England.

Taggar: Reportage, Hem

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.