Bild
Nästa artikel
Hälsningar från Tanzania!

Hälsningar från Tanzania!

Mini Moke

En Hundkoja utan dörrar och tak som körts hem till Sverige från Afrika. "Svensksåld" låter plötsligt väldigt tråkigt. Nu går SIDA-Moken på auktion.

Specialutgåva om Hundkojan!

Få bilar har en sådan livskraft som Mini. Den hittade sin publik under alla decennier den tillverkades och det fanns minst en variant för alla! Och den fortsätter att älskas av entusiasterna. Här är Klassikers bästa artiklar om undret på tiotumshjul – hundra sidor Hundkoja i begränsad upplaga. Beställ den direkt hem till brevlådan – frakt ingår i priset!

Denna specialutgåva kan inte köpas i vanliga tidningsbutiker, beställ den direkt från oss. Frakt ingår i priset!
På Bilweb Auctions första samlarbilsauktion den 18-19 mars klubbas flera intressanta hundkojor.

Mest ventilation för pengarna får köparen definitivt i en Mini Moke 1965, även om auktionsföretaget hoppas på 250 000 kronor.

Moken köptes ny av en svensk Sida-medarbetare stationerad i Bukoba vid Victoriasjön i Tanzania.

Efter avslutad tjänstgöring kördes bilen hem via Nairobi till Mumbasa för vidare transport sjövägen till Bombay i Indien. Uganda, Pakistan, Afghanistan, Iran, Turkiet, Grekland, Italien, Schweiz, Tyskland och Danmark passerades på vägen hem.

Efter 14 000 körda kilometer och tretton punkteringar var de framme i Hagfors sommaren 1970.

Utvecklingen av Mini Moke påbörjades redan innan grundversionen av Minin presenterades, och tanken var från början att sälja Moke till brittiska militären. En liten, lätt och framhjulsdriven jeepliknande bil borde vara idealisk för snabba truppförflyttningar, resonerade man.

Den skulle ha plats för fyra soldater och packning och vara möjlig att luftlandsätta med fallskärm. Bilen var så lätt att den skulle kunna lyftas för hand över tuffa passager. Karossen utformades så att två bilar skulle kunna staplas på varandra, allt för att underlätta förvaring och transport.

I februari 1959 fanns en prototyp färdig och efter tre månaders utprovningar lät BMC sina tilltänkta kunder testa underverket.


Men det tog inte lång tid för brittiska armén att avfärda Moke. Med de små tiotumshjulen från Hundkojan blev markfrigången ytterst begränsad, bara 15 cm, och det behövdes inte mycket för att den lilla bilen skulle fastna i terrängen. Dessutom blev skadorna snabbt stora på underrede och hjulupphängningar så fort bilen togs utanför vägen.

Tanken att bilen skulle kunna bäras kortare sträckor av fyra personer, visade sig också felaktig. Fyra luftlandsatta soldater har i regel redan kilovis med packning och vapen att släpa på, att de dessutom skulle kunna kånka på en bil var optimistiskt.

När det sedan visade sig att bottenplattans utformning gjorde att ekipaget blev mycket svårmanövrerat vid en luftlandsättning, ja då tackade militärerna för sig.

Detta nederlag kunde ha inneburit slutet för projektet men BMC såg inte slaget som förlorat. Hur och till vem Mini Moke skulle säljas var det däremot ingen som funderade särskilt mycket på.

I en intern skrivelse underströk chefskonstruktören Alec Issigonis vad Mini Moke inte var: "Det är viktigt att veta för alla de som undersöker bilens möjligheter på marknaden, att den inte på något sätt ska ses som en terrängbil. Den är egentligen bara lämpad för vanliga vägar."

Experiment med en fyrhjulsdriven version utfördes också. Den hade två drivpaket, ett fram och ett bak, och vägegenskaperna beskrevs som intressanta. Det sägs att Alec Issigonis, ökänd för sin brutala körstil, var mycket nära att köra ihjäl sig i en Twin-Moke. Försöken avbröts.

Tillverkningen av Mini Moke satte igång 1964 i Morrisfabriken i Oxford och i den första broschyren föreslog BMC en rad användningsområden för Mini Moke, bland annat som golfbil, fordon för VIP-visningar av fabriker samt smidig arbetshäst för lantbrukare, fastighetsskötare och veterinärer.

De Mini Moke som såldes fick i själva verket till största del tjäna som skojfordon på semesterorter. En perfekt bil att förflytta sig från hotellet till stranden i.

Senare flyttades tillverkningen till Austinfabriken i Longbridge. Mellan 1964 och 1968 byggdes 14 518 bilar i England. Sedan flyttades tillverkningen till Australien och där byggdes bilen fram till 1982 då man åter bytte produktionsort, den här gången till Portugal.

År 1993 lämnade det sista exemplaret fabriken och då hade knappt 50 000 Mokes producerats, totalt.
 

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.