Mercedes brukar hävda dom var först med detta i början av 80-talet - men det hade laborerats med detta i en rad experimentbilar sen innan dess. Första patentet på detta system daterar sig tillbaks ända till 1951. I tidigare experiment användes ren tryckluft för att blåsa upp kudden. Något som övergavs av humaitära skäl.
På Sjuttiotalet sattes säkerhetsforskning i fokus. Airbagen gjordes mer användbar och General Motors lanserade detta tillval till Chevrolet redan 1973 - tio år före Mercedes.
ACRS innebar dubbla airbags där passagerarkudden sträckte sig över nästan hela brädan. I Amerika åkte man ju gärna tre i framsätet förr. Dock var det inte för gemene man. Första året monterades ACRS-systemet med dubbla airbags bara i fordon avsedda för federala myndigheter. Då främst Chevrolet Impala för FBI. Totalt byggde man 1000 bilar med detta. Lite senare under året kom det även på Oldsmobiles Toronado. Året efter på Cadillac, Oldsmobile och Buick.
Systemet verkar även haft en slags funktion med variabel uppblåsning. Mer för hårda stötar och mindre för mjukare kontakt. Hur det fungerade i praktiken är svårt att säga - eller ens om det fungerade. Det fanns dock en del små irriterande barnsjukdomar med första generationen luftkuddar. Systemet var helt enkelt inte helt utprovat och det hände tydligen att airbagen i sig självt råkade ta kål på folk vid olyckor!
Antagligen monterades en hel del ur eftersom dom visat sig mer eller mindre livsfarliga. Airbags återkom dock i förbättrat utförande på Mercedes modeller 1982 och Ford Tempo 1984. Chrysler var först med att sätta in det som standardutrustning i sina bilar 1988.
Bruksanvisningen för ACRS 1973.
ACRS för Oldsmobile 1974.
Och så här ser det ut en av de 1000 stycken Impalas som fick airbag 1973.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.