Bild
Nästa artikel

På Roys mack

Pumpspecial

På Station du Roy Thierry på en okänd ort i Frankrike sålde man BP-soppa, bilen har också ett kort namn för den heter DB.

DB stod för Charles Deutsch och René Bonnet som var två duktiga konstruktörer som hade haft stor framgång med racingbilar. 1959 kom DB Le Mans som syns på bilden, baserad på mekanik från Panhard PL17. Runt 200 stycken Le Mans byggdes fram till 1962 när Deutsch och Bonnet gick skilda vägar.

 

Charles kom att fortsätta utveckla sitt specialområde aerodynamik med sitt bolag Sera-CD, som kom att fortsätta ha ett stort samarbete med Panhard. René byggde vidare i egen regi och efterträdaren till Le mans hette Djet, vars tillverkning kom att tas över av Matra hösten 1964. 

Kommentarer

#1
Leif Hurtig
2015-04-23 10:18

Karosserna till DB byggdes oftast av ett annat tvåstavigt företag, CG, Chappe et Gessalin, i en av Paris östra förorter. Detta karroseriföretag, som var specialister på det nya materialet glasfiberarmerad plast, byggde också den bil som blev den verkliga starten för Jean Rédélés företag Alpine Renault, som firar 60-årsjubileum i år.
Junior i familjen Gessalin, Jean, hade börjat bygga en tvåsitsig coupé i plåt på en krockad Renault 4CV för sitt eget nöjes skull, men han blev inkallad och fick tillbringa de närmaste två åren bl a i Algeriet. Därför byggde resten av kompanjonerna färdigt karossen i plåt som muckarpresent.
En svåger till Jean Rédélé såg bygget och pratade med sin farsa, som var en av Frankrikes största renaultåterförsäljare i Paris, Charles Escoffier. Farsan gillade vad han såg och frågade om Chappe och Gessalin kunde göra karossen i plast på 4CV-chassie? Escoffier la omgående en beställning på 25 bilar och sa samtidigt till svärsonen Rédéle, som redan hade låtit tillverka tre kupéer med aluminiumkarosser i Italien utan att vara helt nöjd med någon, att här fanns en färdig bil som kunde bli grunden för det Jean Rédélé drömde om; en coupé med bra prestanda byggd på utprovade standarddelar från Renault 4CV. Den välvda vindrutan i Jean Gessalins kaross var bakrutan från Renaults stora modell Frégate och bakrutan kom från Peugeot 203.
Hela bottenplattan med hjulupphängningar och motorpaket var 4CV rakt av och eftersom Renault även producerade samtliga trimdelar till tävlingsmodellen av 4CV, typ 1063, fanns ju potentialen till en ganska prestandastinn sportvagn med goda vägegenskaper till en bråkdel av kostnaden för jämförbara bilar. Jean Rédélé licenstillverkade dessutom den femväxlade växellådssatsen till 4CVs original treväxlade växellådshus, så det fanns även bra förutsättningar för den som ville använda sportvagnen för tävlingsbruk.
Escoffier och Redélé hade tänkt sig att den nya sportvagnen skulle säljas via Renaults ordinarie återförsäljarnät med Renaults ordinarie garantier, men statliga Renault var artigt tillmötesgående och tittade på de tre vagnarna i blått. vitt och rött som visades vid Renaults huvudkontor i juli 1955, men med än så blev det inte då.
Bilarna fick inte heller bära Renaults logo. Det löste Rédélé genom att använda 1955 års sköldformade frontemblem från Renault Frégate, där visserligen romben ingick, men med en kartbild av Frankrike i romben och utan texten Renault. Inte förrän 1967 placerades Renaults emblem på Alpine-Renault.
Däremot använde Renault gärna Alpine i annonsering redan 1956 när alpinebilar vunnit tävlingar. Och då var det OK att kalla bilarna Alpine Renault...

#2
Leif Hurtig
2015-04-23 11:09

CG, Chappe &Gessalin, byggde karosserna till den första Alpine-modellen döpt till A106, som en blinkning till Renault 4CV, som var just Renaults projekt nr 106 (och därför fick typnumren 1060, 1062 och 1063). Redan efter ett fåtal bilar och pga kritik för dålig runtom-sikt, gjordes vindrutan om så att de övre ytterkanterna höjdes till ett mer normalt rektangulärt utseende. Till 1960, när det förmodligen var känt att 4CV skulle läggas ner, gjorde Chappe &Gessalin en centralrörsram till Alpine, som sedan kom att användas i olika former och utföranden under alla år. Första modellen var en A108 2+2-coupé med 7 cm längre axelavstånd än 4CV, men sedan gjordes centralrörsramen även med samma axelavstånd som 4CV (210 cm) till den nya Berlinette-karossen till Alpine A108, som var urmodern för den mest berömda modellen A110, rallyvärldsmästarbilen.
Chappe & Gessalin tillverkade sedan en ännu större 4-sitsig, nåja, modell, som fick samma axelavstånd som Renault använde på Dauphine, R8 och R10, 227 cm. Den kallades A110 L eller GT4 och tillverkades fram till 1968 på beställning i ett litet antal.
Eftersom Alpine producerade övriga modeller i egen regi, satsade C&G på en egen modell byggd på liknande sätt, men med mekaniken hämtad från Simca.
1966 presenterades CG 1000 Spider och senare även en coupémodell och fick senare motorpaket från Simca 1200 coupé och Rallye och hade i sina sista utföranden 1973 95 hk till en vagnvikt på 670 kg. Men 1974 tog sagan CG slut. "Bensinkrisen" och allmänna hastighetsbegränsningar var väl bidragande orsaker.

#3
Oscar G
2015-04-24 17:50

Förvånansvärt mycket Michelotti / Triumph Spitfire från a-stolpen och framåt!
Men visst - de är ju samma andas barn från samma tid, så att de delade stilidealen är inte så konstigt.
Likväl festligt att se likheterna!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.