Pontiacs sexa

Alla prestanda av rang bilar skulle ha V8, punkt. Så då var det märkligt att Pontiac 1966 lanserade en prestandamodell med sexa istället.
Varför nu detta?  Jo, svaret på det hette John Z DeLorean.

Pontiac var märket som på bara några år gick från att vara typiska gubbe med hatt-bilen till en potent ungdomlig prestandavagn. 1957 byggde man Bonneville med bränsleinsprutning, 1961 fanns en brutal 421SD motor på programmet och 1963 presenterades GTO, som anses vara startskottet för muskelbilseran i USA.

I den här utveckligen verkade John Z DeLorean, mannen som gjort raketkarriär i General Motors, han var chefsingenjör på Pontiac division med helt eget ansvar innan han ens fyllt 30, muskelbilserans startskott och stora succé, Pontiac GTO var i princip hans verk, Oldsmobiles 4-4-2 modell likaså, den senare Camaron som blev GMs svar mot Ford Mustang och likaså bästsäljare blev också till genom John Z:s försyn. Kort sagt allt han rörde vid blev till guld, och då var det ingen som sade emot honom när han kom med idén att bygga en "europifierad" version av Pontac Tempest med helt egen sexcylindig motor. 

Inspirerad av europeiska sport och GT bilar ville John Z ha en sportig bekväm bil, med stolar, golvspak och en avancerad sexcylindrig motor, istället för den traditionella V8:an med stötstänger. Resultatet blev "Sprint package" 
 

För Sprint utvecklades en helt ny motor som baserades på Chevrolets 230" block, som fick en helt unik topp med överliggande kam, den enda amerikanska sexa med detta nånsin, en av få överhuvudtaget bortsett från Fords 427" SOHC racemotor som setts något år tidigare. Dock hade Sprintsexan en annan ovanlig detalj, kamdrivnigen sköttes av en bred tandad rem.

1964 visades innovationen i projektbilen Banshee. Då lämnade motron 170 hästkrafter med enkelportsförgasare. 

Sprint package som kom ut till Tempest-modellen 1966, hade dock satt på en fyrports Rochesterförgasare, och dessutom ett speceillt "split" grenrör som påmnde om headers.  207 hästkrafter löd effektuppgiften på nu.  Senare kom den att höjas till 230 udner den korta tid Sprintmotorn fanns i sortimentet.

Mer i paketet till Tempest Sprint fick man separata stolar, mittkonsol med golvspak, 3 eller 4-växlad manuell, alternativt tvåstegsautomat. Servostyrning var standard och även en del andra komfortdetaljer från utrustningslistan.  
 

1967 lanserades även Sprint för nya Pontiac Firebird, en Firebird Sprint coupe kostade $2700 vilket var ett rätt förmånligt pris, trots att det var en sexa, i Tempest kostade Sprint package bara $55 extra. Rätt bra valuta för pengarna då det var en pigg varvvillig motor, som kunde ge åtmonstonde de mindre åttorna en match. 

Men Sprint-paketet blev ingen succé, V8 var synonymt med prestanda, den "europifierade" Sprinten sågs mer som en udda boulevard-racer, 1968 byggdes bara runt 8000 Tempests med sexa , av totalt 258000. hur många som var Sprints vet man inte riktigt. Siffran var ungefär detsamma för Firebirds vars totalproduktion uppgick  till strax över 100000. 

1970 kom en ny Firebird, utan Sprint-paket, namnet kom dock tillbaks året efter på Venturan, då bara som ett dekal-paket, den unika OHC-motorn var borta. 
John Z DeLorean gick över fulltid till Chevrolets motordivision, för att sedermera säga upp sig och starta projektet att bygga drömsportbilen med sitt eget namn, men det är en annan historia.