Bild
Nästa artikel

Rallybrudar med missar

RECENSION FILM

Roliga rallybilar, kända skådisar, bra idé. Men filmen Rallybrudar lyfter inte riktigt ändå.  Regi: Lena Koppel, Marie Robertson, Maria Lundqvist, Claes Malmberg mfl

Om brynjorna i filmen Arn är stickade efter fel mönster kan på sin höjd en handfull experter knyta näven i byxfickan. Om det handlar om en folkligt förankrad film som utspelar sig på 1960-talet borde kraven på autencitet vara högre. Många minns. Många kan ämnet - bilar och rally. Men årets stolpigaste produktplacering en knapp minut in i filmen slår dessvärre snabbt sönder den önskade illusionen av tidsmaskin.

Körgalna Ulla (Eva Röse) tar anställning hos en veterinär i Värmland för att få utlopp för sin passion när färsk tjursperma ska levereras i ilfart till gårdarna runt Torsby. Det går undan i gruset i en vit Volvo PV och Ulla manar på den på raksträckorna, fortare, fortare.

När Ulla får möjlighet att prova på rally på riktigt lyckas hon städsla Birgitta, storbondens dotter som kartläsare. Birgitta (Marie Robertson) är flickaktigt fast i en romantisk dröm om åka till Paris och mot alla odds lyckas de bli ett något udda rallypar - i slutet med stöttning av den lokala bilverkstaden där Ullas pojkvän Kent (Björn Bengtsson) jobbar. Byns café drivs av Eivor (Maria Lundqvist) som mellan kaffetårarna låter en illa kontrollerad livsbitterhet skölja över besökarna.

Någonstans i utkanten smyger redaktör Melin (Loffe Carlsson) som någon slags betraktare av byns skeenden.

Grundidén är toppen. Skådespelarna gör ett gediget jobb även om dialekterna svajar betänkligt och manuset stundtals står och stampar. I sin vilja att vara bred drar dessvärre många av filmens scener mot ren buskis, en onödig kontrast till andra scener med udd och originalitet som till exempel när Ulla och Birgitta för första gången ska övningsköra i skogen.


Scenografin brister allvarligt i detaljerna. Det är Caltexklistermärken mest överallt och skyltar och dekaler som ser ut att ha lämnat datorskrivaren minuter före tagning. Att en laddad scen mellan Claes Malmberg och Maria Lundqvist för mig helt förlorar fokus när det i bakgrunden hänger ett klipp på Sune Envalls kända målning på Erik Carlsson från 1976 tenderar det nördanmärkning.

Men när fel Michelinloggor, föraroveraller, bildekaler och tusen andra saker staplas försvinner lusten att engagera sig. Det kan inte ha något med stram budget att göra, bara en kombination av lågt ställda ambitioner och okunskap.

Explosiviteten och naturscenerierna i rallyskogen uteblir nästan helt. Det gick nog fort - att spela in. Det blir mest en snödriva med en vindmaskin strax utanför bild och samma förbaskade kurvor om och om igen.

Om bilar och miljöer också hade fått bidra till historien och med ett vässat manus kunde det ha blivit riktigt bra. Nu blev det ett depåstopp.

CLAES JOHANSSON
Taggar: Reportage

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.