Bild
Nästa artikel
Rédélés lilla blåa, Alpine.

Rédélés lilla blåa, Alpine.

Svar på Nöten

Bilden är tagen i juni 1978 på Montlhéry, och föreställer såklart en tidig Alpine A106.

Alpine var ingen Renault även om den byggdes på dess mekanik, det var heller ingen vanlig omklädd standardbil utan historien är lite mer komplicerad än så. Här återberättas lite av Alpines tillblivelse, i stora drag Leif Hurtigs ord, han som fotograferade den sällsynta specialaren på Montlhéry 1978.

 

Renault 4CV kom 1946 och hette på Renaultspråk typ 1060, i bilbristens Frankrike så blev denna modell bas för många specialbyggen under femtiotalet. Renault var först obekväma med att deras bilar användes av privata förare i tävlingar men efter ett tag böjde man sig och satsade på en egen tävlingsavdelning För detta togs speciell tävlingsmodell, kallad typ 1063 fram. Den tillverkades i 30 exemplar 1950-51, som var miniantalet för "turistvagn special" dessa år och fick en 50-60 procent starkare motor – och lättare kaross på de sju bilar som bildade fabrikens eget tävlingsstall.

 

Tillverkningen av typ 1063 stoppades efter 80 bilar färdigställts. Därefter såldes byggsatser, dvs alla mekaniska specialdelar, av Renaults tillbehörsföretag SAPRAR, där det även ingick monteringsanvisningar och ett certifikat för registreringsbesiktning av vanliga 4CV till "type 1062 kitée type 1063"


 

Jean Rédélé (tre accenter på sex bokstäver måste vara rekord!)  hade övertagit sin fars renaultagentur i Dieppe efter universitetsexamen och blev Frankrikes yngste renaultåterförsäljare, 24 år gammal. Han började tävla med 4CV 1950 och var 1951 en av de utvalda som fick köpa en 1063. Hans bil hade tillverkningsnummer 13. Rédélé blev en av de mest framgångsrika förarna i 4CV och vann 750-klassen både i Tour de France, Alprallyt, Liège-Rom-Liège och Mille Miglia

 

1953 beställde han en coupé i aluminium, byggd på ett 4CV-chassie i Italien och som han vann Rallye Dieppe med samma år. Ännu en coupé beställdes av Allemano och denna såldes med licensrättigheter till en amerikan, som tänkte bygga bilen i USA. Även en tredje coupé byggdes, men den såldes omgående till en 4CV-förare i Grenoble, Jean Galtier (Rédélé var missnöjd med karossjobbet),

 

1955 såg Rédélés svåger, Gérard Escoffier, son till en av de största Renaultåterförsäljarna, en coupé med slanka linjer hos en karosserifirma i Paris östra förorter, Bröderna Chappe och Gessalin. Det var Jean Gessalin som ritat en kaross på ett 4CV-chassie som föll familjen Escoffier i smaken och Pappa Escoffier tände på idén om en serie på 25 bilar tillverkade med plastkarossavgjutning av Gessalins coupé. Svärfarsan ringde Jean Rédélé och tyckte att nu fanns en vettig modell tillgänglig för Rédélés idéer om en coupé på 4CV-bas, så den lydige svärsonen gick med på dealen och i juli 1955 presenterade Jean Rédélé tre exemplar av bilen som kom att kallas Alpine A106 för Renaults direktion. Men förutom ett artigt mottagande uppfylldes inte Rédélés planer att Alpine skulle säljas och garanteras som en Renaultmodell, trots att praktiskt taget alla detaljer förutom plastkarossen hade sitt ursprung hos Renault. På motorsidan kunde man kombinera allt från 21-hästars standardmotor och treväxlad originallåda med trimgrader upp till 42 hästar och även femväxlad låda. A106 Mille Miles var direkt avhängig de föregående typ 1063-vagnarna.

 

1956, då den nya Dauphine-modellen presenterats av Renault, tillkom standardmotorn från Dauphine, 845 cc, 30 hk SAE,något dyrare men mer effektfullt standardalternativ än 4CV-motorn och snart även ett utförande med 60 mm kolvar (904 cc) och 60 hk SAE, baserat på Dauphinemotorn. Då kallades modellen A108.

 

A106/108 tillverkades i ca 360 exemplar mellan 1955 och 1960, innan en modifierad A108 ersatte dessa 1961. Detta år kom också den nya och mer berömda modellen A110 som kom att bli en välkänd syn i rally och racing under många år framöver.

Taggar: Reportage, Hem

Kommentarer

#1
Andreas Uddling
2013-05-12 22:54

För något år sedan budade jag på en A106 på ebay-US, ett tag låg den på märkligt låga summor. Jovisst ett renoveringsobjekt, men 25000:-skr? Men så, vips var den borta före utgången tid. Dessa raringar är mycket eftertraktade idag!
Leif H har verkligen snyggt sammanfattat historien om Alpine A106 på så få rader! Tack för det!

#2
Andreas Uddling
2013-05-12 22:58

..........å vindrutorna på tricolor-trion då? Hämtad direkt från Renault Frégate, fast dess bakruta. Även frontmärket och blinkers på bakre takstolpen hämtades från stor-Renaulten, smidigt sätt att få till detaljerna med befintliga delar.

#3
Kalle Pelle
2013-05-15 08:00

En mycket läsvärd och uppskattat artikel.

#4
Leif Hurtig
2013-05-16 00:55

Alpine GT4, "denna fyrsitsiga (nåja...)" var inte rakt av en A110 under skalet. Ramen hade en något annorlunda uppbyggnad för att få plats med baksätet. Både denna och A110-ramen var framtagna av Chappe och Gessalin. Skillnaden är inte bara centralrörets utformning mot bakvagnen. Även axelavståndet på A110 L, som GT4 kallades, är 17 cm längre än på vanliga A110. A110 har samma axelavstånd som 4CV, 210 cm och GT4 har samma axelavstånd som Dauphine/Floride/Caravelle/R8/R10: 227 cm. Framvagnsbalken på A110/A110L togs från Caravelle/R8/R10 liksom hela motorpaketet inkl hjulupphängningar och skivbromsarna på alla fyra hjulen. GT4 hade oftast en 1108 cc motor från R8 Major/R10 trimmad till 70 hk, men även R8 Gordinimotorerna på 1108 eller 1256 cc gick att beställa, om man så önskade. Främre stötfångaren liknar Floridens, men är en helt egen modell, gjuten i aluminium. Däremot togs vindruta, ventilationsrutor och sidorutor – liksom vindrutetorkarna, dörrhandtagen och hjulen – från Caravelle.
A110 L, GT4, är en mer exklusiv modell än vanliga A110, sett till antal tillverkade bilar, men det berodde nog mest på vikande efterfrågan.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.