Bild
Nästa artikel
Saabresan del 8 lördagsmorgon på Saltfjället.

Saabresan del 8 lördagsmorgon på Saltfjället.

Reportage

Vi kliar oss i huvet och riktar fjorton väl valda ord rakt mot Gregers motorrum.

Igår körde vi resans hittills kortaste sträcka. Milen går saktare när man som en sann turist stannar varannan mil och insuper utsikten. Bilarna drar också mindre, det är tydligt. Det blir intressant att se vad facit blir vid nästa tankning. Vi tog färjan från Köpsvik till Drag och sen vidare på fast mark genom tunnel efter tunnel till Fauske. Där luftades Tompas koppling som börjat säga ifrån igen. Pärsk! Luftat med Luftman tog vi oss vidare hur som helst. 
 
Strax innan tio på fredagskvällen bestämmer vi oss för att slå läger, mitt på Saltfjället. Snålblåst och det faktum att vi befinner oss mitt i (jodå!) ett regnmoln hindrar oss inte från att försöka ta oss till älven, 100 meter bort. Vi får ge upp och tillbaka vid lägerplatsen är fötter och skor drypande blöta. Myrar och lågskor, ja faktiskt sandaler i Tompas fall, är inte kompatibelt. Tur att Og900 med batteriböj har en perfekt yta för torkning av skor. Det luktar lite unket i kupén, men det funkar.
Vi vaknar väl utsövda av att fjällets vindar sliter i bilen och det är lite kyligare än tidigare. Tompas koppling kräver återigen uppmärksamhet och trots luftning på luftning, med och utan Luftman, får vi inte till det. Det går att koppla fem-sex gånger sen tappar den trycket igen - utan att luft tycks komma in eller vätska komma ut. Vi kliar oss i huvet och riktar fjorton väl valda ord rakt mot Gregers motorrum. Det måste vara armeringen i slangsatan som gett sig, och därigenom flexar så att pedaltrycket uteblir. 
 
En snabb kik på klockan - halv två. Vi har tio mil ganska exakt till Mo i Rana och vi chansar på att Mekonomen ska ha öppet till 1500. Let´s go for it! Full mutter på allt vad värmevred heter, stolen skjuts fram ett hack, lårstödet fästs i sitt översta läge, ratten är inte justerbar så den får sitta där den sitter. Mark Knopfler på volym 35 och sen bär det av. Tompa gör en nervpillande växling från ettan till femman. Det räcker så, med 1,4 bars laddtryck. 
 
Vägen ringlar sig mellan myrar, flacka fjälltoppar, älvar och snöfläckar och det känns som man färdas på en snöskoter över en Sportlovsled. Stötigt och gropigt och man får parera och köra i motsatt vägbana då och då. Det duggar lätt och man känner hur däck och fjädring går en hård match mot underlaget. Man känner också att det är en match som däck och fjädring vinner och så här underhållande har inte färden varit sen utanför Arvidsjaur. Idel husvagnsekipage tar upp 1,5 vägbana och omkörningarna får planeras noga. 
 
Nu står vi utanför Mekonomen i Mo i Rana. Stängt sen kl 1400. Macken här invid erbjuder dusch och uppfräschning för en facil summa. Man får dock sköta tvättandet av sin lekamen helt allena, man kan inte få allt - men en kopplingsslang skulle inte sitta fel. Tompa har ett uttryck i ansiktet som skvallrar om nåt smått positivt. Det verkar som att kopplingen tar bättre nu. Vi rullar nog snart vidare längs E6:an och hoppas att kopplingsgudarna kopplar våra böner. "




En märklig dag, denna lördag. När vi vaknade hade Tompas koppling sagt upp sig. Väl på väg hoppade den igång sporadiskt och nu verkar den fungera helt felfritt. Så vi stressade i någon mån i onödan till Mo i Rana och missade även racerbanan där som vi tänkt besöka. Vid pumpen i samma stad uppmäts 0,75 liter/mil för samtliga bilar. Förvånansvärt bra! 
 
Solen har visat sig nu på kvällen och vi har stannat till invid ett vattenfall och ska tillbringa natten här. Förbi slingrar sig vägen som i ett S på ett S på ett S. En perfekt plats för några drive-by-filmer, tänker vi och vevar igång Go Prokameran.
 
5 minuter senare står Ingvar 2.0 och bolmar vit rök ur avgassystemet tillsammans med ett påtagligt övertryck i kylsystemet. Hmm, obra. Med en befarad topplockspackning på samvetet kryper vi ner i varsin koja och hoppas på det bästa inför morgondagen.

 

Vi ska snart dra igång Hugos bil. Alla tummar är hållna inom en 30-meters radie. Husbilsägarna som stannat för att tömma latrintunnorna visar empati. Poff! Den startar. Självläkning är melodin i Norge. Nu blir det biltvätt och kroppstvätt innan vi rullare vidare. 35 mil kvar till Trondheim, men vi stannar nog innan det.

Namskogan, haveri!
Jaha, då var topplockspackningen konstaterat blåst på Ingvar 2.0. Ajajaj. Bubblor och åter bubblor i expansionskärlet och en tendens till sörja i oljan. Vi har stannat i Namskogen och slagit i en kylartätning och hoppas (men tror knappt) på stordåd. Vi ska försöka att ta oss in till Sverige. Det är fem mil till gränsen och vi har konsulterat Julle i Ås. Stort tack! Har vi tur så tar vi oss en bit i alla fall. Lite oklart hur resten av resan kommer arta sig, men vi är vid gott mod och ska tröstäta lite korv och makaroner nu. Det kanske hjälper.
Taggar: Reportage, Hem

Kommentarer

#1
biltrafik.blogspot.com
2012-07-18 20:14

Dramatiskt landskap tarvar dramatisk bilfärd - stort lycka till!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.