Singer är ett sådant där märke som kommit lite i skymundan, men på 1920-talet och en bit in på 30-talet var det Englands tredje största bilmärke efter Austin och Morris.
Bilar hade man byggt sedan 1905. Singer Nine kom 1933 och hade en liten motor med överliggande kamaxel, en avancerad finess på en vanlig bil vid den här tiden, detta hade man introducerat redan 1927. några år senare kom även en helsynkronserad växellåda, också en ovanlig detalj vid den tiden. Nine står för skattehästkrafter i det brittiska systemet, mer noggrant låg den på 8,93 i tariffen. Verklig effekt i den lilla enlitaren låg på 26-28 hästar i basen och i de trimmade versionerna som kallades Le Mans kom man upp i närmare 40 hästkrafter. Den större varianten på 1,5 liter kom att hänga med många år framöver.
Nine kom att blir en populär bil i racing och trial, och som så ofta i historien när en modell blir framgångsrik så går det åt pipan, 1936 blev det konkurs. Singer återuppstod kort därefter och med lite moderniserade modeller fortsatte man bygga Nine, nu omdöpt till Bantam lite större Super Ten fram till krigsutbrottet.
I Efterkrigstidens konkurrens klarade sig Singer inte särskilt bra, en ny modern modell kom 1948 och hette SM1500 och den floppade. 1954 reviderades SM1500 och blev Singer Hunter, men året efter fick man sälja heta rasket till Rootes. Singeremblemet kom att pryda lite hastigt omsminkade Hillmanmodeller och de sista bilarna med namet Singer kom att byggas 1970.
de här resterna skall alltså bli bil igen, Singern skall renoveras av Rohdins i Trollhättan.
Singer Nine som den ser ut i ett stycke.
Singer Eleven Airstream var en märklig och kortlivad modell 1934.
Singer SM1500 blev ingen succé, gjordes åren 1948 till 1954 innan man modellerade om den och kallade den Hunter.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.