Historien om Kalmar Verkstadsaktiebolagets Tjorven är vida känd på hemmaplan – i år fyller Sveriges mest kända postbil 50 år. Innan produktionen lades ner fanns dock storslagna planer på export under namnet Kalmar Delivery Van.
Framgångsvindarna började blåsa allt starkare för Kalmar Verkstadsaktiebolag. Året var 1969 och de första bilarna i Postverkets beställning på 1000 Tjorven hade precis börjat rulla genom från fabriksportarna.
Nu stod reklammakarna inför uppgiften att göra KVAB:s stolthet till det självklara valet för alla som sökte en smidig transportbil. Broschyren inleddes därför kaxigt med ”Tjorven var en succé långt innan den började tillverkas” och fortsatte sedan i samma anda med orden ”verkligt vettigt konstruerad”.
Självförtroendet var det således inget fel på och varför skulle det vara det? Några år tidigare hade det börjat blåsa rejält vid Kalmarsund. Sveriges ekonomi blomstrade och befolkningsmängden ökade i samma takt. Städerna växte och de nymodiga förortsområdena blev allt större.
I vissa distrikt skulle kanske posthanteringen hamna på efterkälken. I det moderna Sverige räckte inte cykeln långt – nu behövdes istället en modern postbil.
Utländska alternativ avfärdades snabbt då de inte klarade av de högt ställda kraven. Istället gick uppgiften till Kalmar Verkstadsaktiebolag. Sedan sekelskiftet hade de sysslat med en rad olika järnvägsfordon men någon större kunskap om biltillverkning fanns inte. De funktionella perrongtruckarna som användes av Statens Järnvägar kom däremot från KVAB.
Projektet sattes igång och snart började de första prototyperna rulla ut på sina rundor. Karossen var utförd i plåt och gick inte direkt att kalla för linjeskön men uppfyllde kraven. Det samma gällde för den tvåcylindriga boxermotorn och den sinnrika steglösa automatlådan Variomatic som hämtats direkt från Daf.
När serieproduktionen startade hade karossen bytts ut till en mer, med ytterst liten marginal, strömlinjeformad sak signerad industridesignern Rune Monö. På hans gedigna CV fanns redan de tidlösa logotyperna för ICA och SAS.
Denna postlåda på hjul skulle nu inte bara revolutionera transportbilsmarknaden i Sverige utan även på världsmarknaden. En rad påkostade PR-material togs fram men vissa skillnader fanns mellan länderna.
Den svenska varianten beskrev karossen med orden ”elegant tuff exteriör”. I den brittiska motsvarigheten hade självinsikten ökat något och trots att vägarna på öriket var belamrade med mjölkbilar vars utseende fick Tjorven att framstå som rena gudinnan valdes istället orden ”practical design”.
Inredningen var sannerligen inget verk av en flummig formgivare med konstnärsambitioner utan framtagen av ingenjörer med räknesticka. Resultatet blev därefter och inte en stavelse eller än mindre någon bild fanns med i broschyren. Inte heller "Tjorven" ansågs internationellt gångbart och KVAB valde istället namnet Kalmar Delivery Van.
Redan 1971 tog sagan slut. Runt 2 000 exemplar hann tillverkas men bara en bråkdel hamnade utomlands trots att den var ”The Perfect Freighter”.
Den 12 juli firas Tjorvens femtioårsdag i Rockneby – på Tjorven Café och Museum. Se deras Facebooksida för mer info https://www.facebook.com/tjorvencafeochmuseum/
Nu stod reklammakarna inför uppgiften att göra KVAB:s stolthet till det självklara valet för alla som sökte en smidig transportbil. Broschyren inleddes därför kaxigt med ”Tjorven var en succé långt innan den började tillverkas” och fortsatte sedan i samma anda med orden ”verkligt vettigt konstruerad”.
Självförtroendet var det således inget fel på och varför skulle det vara det? Några år tidigare hade det börjat blåsa rejält vid Kalmarsund. Sveriges ekonomi blomstrade och befolkningsmängden ökade i samma takt. Städerna växte och de nymodiga förortsområdena blev allt större.
I vissa distrikt skulle kanske posthanteringen hamna på efterkälken. I det moderna Sverige räckte inte cykeln långt – nu behövdes istället en modern postbil.
Utländska alternativ avfärdades snabbt då de inte klarade av de högt ställda kraven. Istället gick uppgiften till Kalmar Verkstadsaktiebolag. Sedan sekelskiftet hade de sysslat med en rad olika järnvägsfordon men någon större kunskap om biltillverkning fanns inte. De funktionella perrongtruckarna som användes av Statens Järnvägar kom däremot från KVAB.
Projektet sattes igång och snart började de första prototyperna rulla ut på sina rundor. Karossen var utförd i plåt och gick inte direkt att kalla för linjeskön men uppfyllde kraven. Det samma gällde för den tvåcylindriga boxermotorn och den sinnrika steglösa automatlådan Variomatic som hämtats direkt från Daf.
När serieproduktionen startade hade karossen bytts ut till en mer, med ytterst liten marginal, strömlinjeformad sak signerad industridesignern Rune Monö. På hans gedigna CV fanns redan de tidlösa logotyperna för ICA och SAS.
Denna postlåda på hjul skulle nu inte bara revolutionera transportbilsmarknaden i Sverige utan även på världsmarknaden. En rad påkostade PR-material togs fram men vissa skillnader fanns mellan länderna.
Den svenska varianten beskrev karossen med orden ”elegant tuff exteriör”. I den brittiska motsvarigheten hade självinsikten ökat något och trots att vägarna på öriket var belamrade med mjölkbilar vars utseende fick Tjorven att framstå som rena gudinnan valdes istället orden ”practical design”.
Inredningen var sannerligen inget verk av en flummig formgivare med konstnärsambitioner utan framtagen av ingenjörer med räknesticka. Resultatet blev därefter och inte en stavelse eller än mindre någon bild fanns med i broschyren. Inte heller "Tjorven" ansågs internationellt gångbart och KVAB valde istället namnet Kalmar Delivery Van.
Redan 1971 tog sagan slut. Runt 2 000 exemplar hann tillverkas men bara en bråkdel hamnade utomlands trots att den var ”The Perfect Freighter”.
Den 12 juli firas Tjorvens femtioårsdag i Rockneby – på Tjorven Café och Museum. Se deras Facebooksida för mer info https://www.facebook.com/tjorvencafeochmuseum/
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.