Bild
Nästa artikel

Tjorven rusar i pris!

Postbilen knackar alltid tre gånger

Auktionen av bilarna på Jännaholms bilmuseum är i full gång med avslut den 27 juni. En av bilarna som redan nu attraherat mycket intresse är en Tjorven postbil – många saknar tydligen Postens glansdagar!

I Klassiker 3/2012 skrev vi om en Tjorven och auktionen ger oss anledning att återpublicera en del av Stefan Wulffs text om det svenska industriprojektet.

Det stora Tjorvenprojektet inleddes 1963. Postverket behövde en specialanpassad brevbärarbil och eftersom man inte fann någon lämplig sådan på marknaden fick Kalmar Verkstads AB uppdraget att skapa en. KVAB hade sedan 1800-talet verkat inom järnvägsbranschen men förstatligats lagom till andra världskriget.

Om KVAB rodde hem ordern innebar det att allt arbete med utveckling fram till fullskalig tillverkning av den nya postbilen stannade inom familjen – alltså staten. Om ändå någon av Postverkets styrelsemedlemmar tvivlade på KVAB:s kompetens inom biltillverkning, övertygades de med det slagkraftiga argumentet att företaget nyligen tagit över Bergbolagets tillverkning av perrongtruckar. Sådana hade både SJ och Postverket massor av, och de var bra.

I Postverkets specifikationer krävdes automatlåda, rejäl markfrigång, skjutdörrar och god runtomsikt. Tidigt fattades beslut att tillverka karosserna av glasfiberarmerad plast, kostnadseffektivt eftersom minimalt med tillverkningsverktyg behövs. Automatlådan blev svåraste nöten att knäcka.

Holländska småbilstillverkaren Daf med sin steglösa Variomatic verkade nästan ensam om att erbjuda automatisk transmission till ett så pass litet fordon. Efter en uppgörelse mellan Posten, KVAB och DAF beställdes en DAF 33 Pickup och visst ritningsmaterial till ombyggnaden bifogades av holländarna. Senare skulle KVAB bli svensk generalagent för Dafs personbilar.


Arbetet att ta fram en prototyp sköt fart runt 1965 och sköttes under hysch-hysch av en mindre grupp utvalda ingenjörer på KVAB. När gruppen var nöjd och ledningen granskat och godkänt resultatet gavs order om ytterligare ett femtontal handgjorda prototyper. Karosserna på denna provserie bestod av plåt som ömsom svetsades ömsom popnitades ihop, allt för enkelhetens skull.

Ett lager plywood på insidan stagade tacksamt upp skapelsen som mest liknade en uppförstorad postlåda liggande på kant. Posten sände ut tiotalet provexemplar på fältmässiga prov. Tjällossning, snövallar och isgata. Diken och trottoarkanter. Prövningarna var många och svåra. Det gällde postlådor insnärjda i illa ansad buxbom och ölandstok, det gällde ilskna hundar. Och den lilla krumeluren klarade jobbet över förväntan – trots den klena motoreffekten och auran av lillgammal leksaksbil.

Postverket lade 1967 in en beställning på 1 000 bilar. Men det fick bli med mekaniken från den motorstarkare Daf 44.

Industridesigner Rune Monö ombads revidera karossens linjer inom Postverkets strama ramar. Sedan kunde KVD 440, som blev den faktiska beteckningen av postmodellen, gå i produktion. Ramen var en galvaniserad lådbalkskonstruktion och plastkarossen kunde inte rosta vilket bäddade för lång livslängd. Då visste ingen att de rörförstärkningar som gjutits in i plasten med åren skulle svälla upp av rostavlagringar med sprickbildning som följd.

Rune Monö hade lyckats väl med den knubbiga formen, allmänheten älskade Tjorvens glada ansiktsuttryck. KVAB vädrade utrymme för expansion. 1969 gick produktionen på högvarv och i oktober lanserades pickupen Tjorven Last med gångjärnshängda dörrar och den femsitsiga familjemodellen Kombi. Men intresset hos bilköparna hade svängt radikalt , det var inte ens ljummet längre. Tidningen Motor som långtidstestade Tjorven skrev ”gott om fel och upprepade verkstadsbesök.” Bakre stötfångaren lossnade vid flera tillfällen under testet men värst var när rattstångens bussning gjorde likadant och ratten låste sig. Körställningen var tröttande obekväm skrev man, men värmen ändå hygglig.

Fast frågade man stressade brevbärare som oftast körde med öppen dörr blev svaret angående värmen ett helt annat. Den kassa körställningen höll de däremot med om. Kvaliteten var dålig, det kunde inte bortförklaras. Posten klagade bland mycket annat på att motorerna inte höll. Garantianspråken blev skyhöga.

Tillverkningen av KVD 440 och KVD 441 vid KVAB:s anläggning i Kalmar lades ner 1972, efter cirka 2 000 byggda exemplar, de allra flest i brevbärarutförande.

Bilen som auktioneras ut av Bilweb Auctions är omlackerad men beskrivs annars som att vara i originalskick. Att hjulsidorna är alldeles för moderna är dock enkelt att konstatera.

Tidigare har Tjorven – trots att så få finns kvar – varit extremt billiga. Kanske kommer auktionen att leda till en hausse!?

Kolla in auktionen här!

Läs hela artikeln
 

Kommentarer

#1
Johan Thuresson
2018-07-05 00:51

Perrongtruck! Vilket bra ord. Kommer jobba hårt under återstoden av 2018 med att så frekvent som rimligt möjligt, tillse att detta ord brukas i en eventuellt osund omfattning.

#2
jonas casserstedt
2019-07-08 20:18

"Perrongtruck! Vilket bra ord. Kommer jobba hårt under återstoden av 2018 med att så frekvent som rimligt möjligt, tillse att detta ord brukas i en eventuellt osund omfattning."

På posten kallade vi helt enkelt perrongtruckarna för Guling.
På gbg 1 där jag tjänstgjorde på 70 talet hade vi en modern guling med b20 samt servostyrning (hydralstyrning) 4 växlad samt en äldre med b16 och pv 444 ratt. 3växlad, båda va nerväxlade i bakaxeln så dom maxade 35 km / tim på högsta växeln

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.