Jetmotorn var framtiden och turbinen ur den var ju en utmärkt drivkälla.
Rover var först ut med att sätta den i en bil, men Boeing låg inte långt efter i turbinutvecklingen. Man hade fått fram en liten smidig turbinmotor som egentligen var ett projekt för flottan. men man ville prova ut den på ett annat sätt först.
Boeing och Kenworth var kompisar sen gammalt. Under kriget hade dom ju satt ihop Boeings stora B-17 och B-29 bombplan. År 1950 propsade Boeing på att Kenworth behövde en turbinmotor att sätta i en lastbil.
Normalt hade Kenworth en mammutmotor som vägde 1,3 ton! Boeings smidiga turbin vägde bara 90 kg och tog upp en bråkdel av det enorma motorrummet. Det var dom positiva egenskaperna. Samt att turbinen kunde köras på i princip vilket bränsle som helst. Den lilla turbinen var på 175 hästkrafter
Den specialbyggda lastbilen kördes hårt på de rutter dessa fordon hade på västkusten och snart insåg man att turbinen inte räckte till. Med för lite effekt slets kopplingarna ut fort (här gällde fortfarande osynkat och dubbleltramp - på fjorton växlar!).
Prestanda var inget att skryta med heller - accelerationen var olidligt slö, att köra sträckan San Fransisco-Seattle tog fem timmar extra.
Sen var det detaljen med bränsleekonomi - Turbintrucken drog närmare 25 liter milen!
Projektet skrotades ganska snabbt och någon kommersiell framgång kom aldrig turbinmotorn bli i tung trafik. Men utvecklingen på turbinsidan gick ganska fort. En del år senare provade både GM och Ford ut turbiner i lastbilar med bättre ekonomi och prestanda. Bättre - men inte helt bra. Turbinmotorns glansdagar bleknade mer och mer under sextiotalet.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.