Alejandro De Tomaso var en Argentinare som kommit till Italien för att fullfölja sin passion - racing och snabba bilar. Det, samt att varit med att planera en kupp för att störta presidenten bidrog också till en hastig emigration.
1957 började han köra professionellt för Scuderia centro Sud och 1959 öppnade han eget. I hans verkstad gjordes racerbilar och diverse prototypjobb. Den naturliga förlängningen av det var en riktig sportbil för gatan. Den kom att döpas till Vallelunga efter den kända racerbanan utanför Rom.
Det började med ett rörramschassi med dubbla triangellänkar fram och multilinkupphängning bak. Valleunga ärvde mycket från racerbanorna. En del chassidetaljer gjordes i magnesium för hålla vikten nere. Motorn satt framför bakaxeln och kom från Ford Cortina. Med dubbla Weberförgasare och diverse knep tog man ur 105 hästkrafter ur den. Det räckte bra i en bil med drygt 720 kilo tjänstevikt. Så kom man till karossen - uppdraget till det gick till Fissore. Dom kom fram med en smäcker aluminiumkaross och den första färdiga Vallelungan visades upp 1964
Men allt var inte frid och fröjd mellan Mario Fissore och Alejandro De Tomaso. Båda två var kända för att ha rejält temperament. Okänt hur många karosser Fissore levererade till De Tomaso, men dom skall ha byggt totalt 15 stycken. Varav de flesta aldrig hämtades eller betalades för av De Tomaso. De överblivna karosserna skrotades och De Tomaso hade redan hittat en annan att göra dom istället - Ghia. Så man kan förstå att Mario Fissore gick i taket när den nya Vallelungan stod i Ghias monter på Turinmässan 1965 - i princip helt oförändrad från Fissores design!
Vad som skiljde den nya Vallelungan från Fissores var att man valde göra karossen i glasfiber och bakrutan öppningsbar. De tidigare bilarna hade hela bakdelen uppfällbar liksom på en Lamborghini Miura.
Officiella siffran säger att 59 stycken De Tomaso Vallelungas gjordes mellan 1964 och 1967. Men hur man räknat är lite oklart. Fissore skrotade ju en del karosser och var heller inte noga med arkiv, bokföring och sånt. Alejandro De Tomaso var inte heller någon ordningsman när det kom till den biten. Oavsett hur man räknat så är det en sällsynt bil och anfader till de senare modellerna Mangusta, Pantera och Guarà.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.