Bild
Nästa artikel
Dubbeltändning!

Dubbeltändning!

Våra klassiker

Rätt modell, rätt motor och i rätt skick! Carl Legelius tände på alla åtta tändstiften när han fick nys om en Alfa 75 TS i nyskick.

I slutet av 1980-talet fann en hel del biltillverkare fortfarande en stolthet i att hitta egna svar och ta fram egna tekniska lösningar. Detta var innan de stora underleverantörerna hade den makt de har i dag och det mesta under huven kommer från samma källa, oavsett bilmärke. Det pågick ett ständigt race för att bli först med banbrytande teknik som kunde förkortas till något sexigt att klistra på bakluckan. 4ws, 4wd, 16v, alb, awd, apc, etc, osv...

 

På Alfa 75 2,0 stod det plötsligt en dag Twin Spark på den knubbiga bakluckan. Vad kunde det betyda? Jo, Alfa Romeo hade återuppväckt en gammal tanke som man praktiserat redan på 1920-talet i sina tävlingsbilar: Dubbeltändning.

Två tändstift per cylinder i stället för ett i kombination med elektronisk bränsleinsprutning och variabla kamtider resulterade i 20 extra hästkrafter ur den klassiska tvålitersfyran i lättmetall. Dessutom hade den blivit snålare och starkare på låga varvtal. Med två samtidiga tändningar i cylindern menade Alfa Romeo att man uppnådde ett snabbare förbränningsförlopp och det krävdes inte heller lika mycket bränsle för att uppnå samma kraft.

 

Så här i efterhand diskuteras det hur stor effekt dubbeltändningen egentligen har och få har följt i Alfas fotspår. Men idén var enkel att kommunicera med kunder och media och tilltaget fick stort genomslag bland det bilintresserade kollektivet.


Twin Spark-motorn hade premiär på Genèvesalongen 1987 och kom till Sverige i 1988 års modell. I Täby fanns en Alfahandlare som gärna lånade ut bilar för provkörning även till opålitliga 20-åringar. Jag arbetade mig under en rad helger mig igenom hela modell­programmet och vid ett tillfälle lyckades jag och några kompisar låna en 75 Twin Spark och en 3,0 V6 America – samtidigt! Exakt vad vi sade för att uppnå detta minns jag inte men jag är glad att inget allvarligt hände när vi jagade varandra ut på kurviga Roslagsvägar.

 

Att treliterssexan skulle sjunga fullständigt himmelskt när den varvades visste jag efter att ha läst en rad provkörningar och tester i olika biltidningar men att den fyrcylindriga Twin Spark skulle vara så rapp och rolig var en överraskning. Jag hade fått en ny drömbil.

 

Fem år senare förverkligade jag drömmen med en vit Twin Spark -88 som kunde köpas till en femtedel av nypriset trots modest miltal och prydlig kaross. Den var precis så kul som jag mindes den och det var lätt att överse med blinkande varningslampor och dörrhandtag som fastnade i öppet läge vid minusgrader. Milen flög iväg och jag behöll den okaraktäristiskt länge.

 

Sedan dess har modellen haft en mycket speciell plats i mitt bilhjärta och det är nog tack vare den som jag kör Alfa 156 som vardagsbil idag. Dock med fyra tändstift.

I våras kom allt plötsligt tillbaka när jag på Alfaklubbens forum fick se en bild på en del av en DeDionbakaxel i fabriksskick. I inlägget berättade att Ola Sjöswärd att han just kört en tidskapsel, en Alfa 75 TS med bara 5 500 mil bakom sig och med nybilskänslan intakt. Dessutom kunde den vara till salu – om rätt köpare uppenbarade sig.

Jag såg till att försöka uppenbara mig å det snaraste! Efter lite mejlande med Ola satte han mig i kontakt med bilens förste och ende ägare sedan första registreringsdatumet i september 1991, John Fälth.

 

John och hans fru Birgitta skulle flytta från Orust in till Göteborg och de kunde bara ta med sig en bil. Att det varit ett mycket tråkigt beslut att skiljas från Alfan hördes tydligt.

– Den skulle ju bli min veteranbil, sade John. Det bestämde jag redan när jag körde hem den från bilhandlaren. Jag har aldrig kört med den på vintern, då har den stått inne.

Först två månader senare fick jag chans att titta på Alfan och för en gångs skull besannades alla mina förhoppningar. Den var verkligen i det fantastiska skick som jag målat upp i mitt huvud. Glansen i lacken vittnade om upprepade behandlingar, skicket på plastdetaljer, rutor och lyktglas visade att bilen stått inomhus större delen av de 21 år den varit i Johns ägo. Gummilister, inredning och allt annat talade samma språk. Nybilsplasten över textilmattorna satt fortfarande kvar!

 

Habegäret värkte i mig men det kändes att detta inte var en affär att hetsa sig igenom. Vi talade med varandra på telefon flera gånger efter titten och lärde känna varandra en smula innan vi till slut kom överens om en lämplig köpesumma.

 

En sen kväll i september kunde jag äntligen köra hem den röda Alfan och det fanns bara ett ord som kunde beskriva mitt sinnestillstånd:

Dubbeltänd!

 

Alfa 75 Twin Spark 1990

Precis som jag trodde: Underbart ljud, härlig respons, följsam på vägen.

Det hade jag glömt: Krampvinkeln på gaspedalen, löven i fläkten.

Det hade jag ingen aning om: Att Alfa 75 såldes med plåtfälgar här. Aluminium lockar men bilen är ju helt original i övrigt. Ah – dessa kval!

Taggar: Våra klassiker, Hem

Kommentarer

#1
ddd
2012-12-27 18:13

Enda bakspoilern som inte förstör bilens linjer, härliga proportioner, bakhjulsdrift, mm, å så härlig bil.

#2
Tore T
2012-12-28 11:41

Snacka om långmilare...

#3
Ole Petter
2012-12-28 12:16

For en vakker bil. Selv har jeg en Alfa Romeo GTV 2,0 (116 serie) og en Alfa Romeo 90 2,5 Quadrifoglio Oro.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.