Bild
Nästa artikel

Impulshandling

Talbot Ten Sports Tourer 1936

Snabba beslut är ofta de bästa. Eller? Bo Legelius ropar in en bortglömd engelsman på auktion.

Jag såg min hand röra sig och höja en lapp märkt med nummer 90. Det
betydde att jag bjöd på den Talbot Ten Sports Tourer från 1936 som var
huvudattraktionen och den enda bilen på Auktionshuset Kolonns
decemberauktion.



Jag hade varit på visningen två dagar tidigare i tron att det rörde sig
om den bil som utan motor såldes på auktion för några år sedan. Men det
var ett annat exemplar av denna sällsynta lilla sportbil som Kolonn
visade (och felaktigt beskrev som Talbot Sunbeam). Enligt bilregistret
hade den tagits i trafik första gången 1977 och haft tre ägare. Den var
avställd sedan 1985 och hade körförbud.



Skicket bedömde jag som patinerat men autentiskt. Suffletten saknades
men sidostycken och sittbrunnskapell i gott skick fanns. Det verkade
vara en gammal renovering, mycket gammal till och med. Vad jag kunde se
var det bara bakljusen som avvek från originalutförandet. Backspeglarna
var opassande tyska. Sådant gillar jag för då får jag nöjet att byta
till rätt delar. En gång köpte jag en engelsk bil främst för att jag
kände att tändspolen från Bosch måste bytas till en riktig från Lucas.
Den bilen har jag ännu kvar.



Talbot med anor från 1903 var ett exklusivt engelskt märke som 1935
togs över av Rootes-gruppen. Talbot Ten var den första nya modellen
efter övertagandet men byggd i den ursprungliga Talbotfabriken som
faktiskt låg i Kensington i centrala London. Den såldes i England som
Britain's most exclusive light car. Märket slogs 1939 ihop med Sunbeam,
försvann i England 1955, hade en fransk avläggare nedlagd 1959 och
återupplivades 1980 som varumärke efter att Peugeot köpt europeiska
Chrysler.




Mitt intresse väcktes för denna engelska 30-talare och jag beslöt att gå på auktionen. Kanske kunde det bli ett klipp.

Redan när första telefonbudet presenterades hade min övre gräns
egentligen passerats men jag bjöd ändå över med en tusenlapp, det var
fortfarande överkomligt. Sedan blev det tyst och klubban föll.



Oj då.



Det skulle dröja ett par dagar innan jag skulle kunna hämta
nyförvärvet. Under väntetiden började jag förbanna min impulsivitet.



Vad har jag nu dragit på mig? Motorn sitter kanske fast och har den
inte Bendix' mekaniska bromsar? De som kallades flygbromsar för de
fungerade bara framåt, inte vid backning. Aluminiumtopplocket har
garanterat korroderat fast och kan inte lyftas av utan att förstöras.
Finns reservdelar?



På Luciadagen gick det att hämta bilen och den rullades äntligen in i
garaget för den grundliga undersökning som inte hade kunnat göras före
köpet. Någon startvev fanns inte med, men det visade sig till min
lättnad att motorn gick att vrida runt med en fast nyckel på muttern
till remskivan.



Jag tog ur stiften och hällde i olja i cylindrarna. Jag vågade sedan
köra på startmotorn. Inga missljud hördes och oljetrycksmätaren gav
utslag, hurra!



Kompressionsprov togs och det var mycket bra! Negativt var att kylaren
visade sig läcka från ett litet hål i cellpaketet. Styrleder och
spindeltappar var glappfria, men det rörde sig i fjäderhänkena fram. De
främre stötdämparna som ska var av märket Luvax (av Lucas tillverkning)
var utbytta mot det för mig okända fabrikatet Pachancho. Alla
anslagsgummin var uttorkade men bromsarnas vajrar och andra mekanismer
var välsmorda och rörliga. Jag avlägsnade bromstrumman på ett hjul och
allt såg bra ut.



Mycket positivt är den absoluta frånvaron av både rost och gamla
lagningar. Även trävirket i karossen är solitt. Det kan man inte vänta
sig av en bil som rullat i Englands fuktiga klimat. Men hade den det?



Inga som helst handlingar följde med bilen. Men i en dörrficka hittade
jag en smörjlapp från 1975 från Torre-Cascais i Portugal. Däcken och
vindrutan är enligt märkning tillverkade i Portugal och det visade sig
efter googling på namnet också stötdämparna vara. Hastighetsmätaren är
graderad i kilometer.



Well, my dear Watson, bilen måste vara såld ny och även renoverad i Portugal!



Jag började också undersöka reservdelssituationen. Särskilt det där med
topplocket oroade mig. Förvånande nog fick jag omgående napp på eBay,
ett nästan oanvänt topplock som jag var den ende som bjöd på!



Sedan kom jag över en reservdelskatalog, en handbok och en
topplockspackning. Originalbroschyr är på väg in och en kontakt i
England kan om det behövs leverera motor- och chassidelar. Internet gör
det nästan för lätt. I egna gömmor fanns en korrekt luftrenare, den som
satt i bilen var en underlig burk fylld med blyhagel!



Min plan är nu att göra en grundlig genomgång av bilen med sikte på att
få den körklar i vår. Bilens skick gör att det inte verkar helt
orealistiskt. Jag skall också kontakta tidigare ägare för att få reda
på mer om förhistorien och gå givetvis med i den engelska
märkesklubben.



Undrar hur många klubbar jag är med i nu…?

BO LEGELIUS, skribent

Mitt bästa köpråd: MGB, fortfarande mycket prisvärd med fantastisk uppbackning av delar, uppgraderingar och kunnande.

Innehav: Talbot Ten Sports Tourer -36, Hanomag Rekord -37, Flying Standard 12 -37, Chevrolet Master 85 -39, Wanderer W 24 -39, Citroën 11 BL -46, M.G. TD -50, Austin A70 Hereford -53, Alfa Spider -83.

TALBOT TEN SPORTS TOURER 1936

Under kontroll: Styrning, hjulupphängningar och bromsar.

Fortfarande osäkert: Historik, motor, elsystem.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.