Bild
Nästa artikel
Oväntade känslor i 240

Oväntade känslor i 240

Våra klassiker

Sommaren passerade extra fort i år tycker Carl Legelius. Inte konstigt – han åkte ju mest i 240.

Att jag blev med Volvo 240 GL 1987 i våras var helt oöverlagt. Klassikers mekexpert Julle Olofsson hade fått tips om den röda sömntutan som stått i ett garage sedan millennieskiftet. Nu skulle den bort och mätarställningen på 8200 mil och löftet om nyskick på det mesta gjorde att jag slog till på telefon.

Det har jag inte ångrat. Efter att Julle väckt bilen till liv med nya vätskor, servicedetaljer och kamrem (se Klassiker 6/2011) går den som en ny bil. Ja, som en ny 240 då.

Till alla som frågat har jag sagt att det här med Volvo är en tillfällig grej för mig, en kort tillbakablick bara. Men när hösten nu infunnit sig, den tidpunkt då jag bedyrat att våra vägar skulle skiljas, måste jag erkänna att HJU954 fått en större plats i mitt hjärta än jag någonsin trodde.

Den har visat sig vara en trygg kompis som alltid ställer upp, trots det fina skicket har jag inte varit rädd för att använda Volvon till att dra släp med, lasta byggmaterial i eller köra långa sträckor med. Det har gjort att jag kunnat använda bilen i vardagen på ett sätt som jag drar mig för att göra med mina två latinska vagnar, Alfan och Citroënen.

Att jag snubblat över tillbehör och delar till löjliga priser har ytterligare bidragit till glädjen – det verkar som om alla har gamla Volvodelar liggande. På en bakluckeloppis fann jag två skokartonger med roliga småprylar. På en annan loppis hittade jag ett kylarskydd för en femma och av kompisen Johan fick jag en dekorramp i originalkartong. Roligast var varvräknaren och klockan för en hundring på Falumarknaden. Att grejerna dessutom gick att montera med samma självklarhet som legobitar gör inte saken sämre.


Jag har heller aldrig haft en bil som så många velat köpa av mig – och kanske är det just därför jag står här med Volvon trots att höstlöven börjat falla. Jag har visserligen kontaktat de mest idoga spekulanterna från i somras men de tyckte att mitt lägstapris är lite i överkant. Och visst, under sommaren har min uppfattning om hur mycket en riktigt fin 240 är värd reviderats åtskilliga gånger. Uppåt. Dessutom har jag insett hur otroligt få i detta skick som finns kvar. Så istället för att annonsera ut Volvon, slängde jag ut en blänkare på min Alfa. Som tur var köpte ingen den heller.

Carl Legelius

Volvo 240 GL 1987

Ägare: Carl Legelius, chefredaktör
Bra: Till allt.
Dåligt: Med vinterförvaringsplatser. 

Taggar: Våra klassiker, Hem

Kommentarer

#1
Hackenbush
2011-11-19 17:49

Volvo 240 ger mig också känslor, spykänslor.
Men jag gillar Volvo Amazon och Volvo PV

#2
Stephan540i
2011-11-19 23:59

Fin 240, första årsmodellen med tredje bromsljus. Jag har kört många mil med 245GL-90 och 245SE-92 båda med automat, mycket mer känsla och glädje än V70N och V70 II. Behåll eller sälj på export där du får vettigt betalt.

#3
Roar Lynum
2011-11-20 11:03

240 har något speciellt över sig, all plast har bättre kvalite än 740 , ingen aning varför. Kanske var det mesta bättre förr ??

Min 240 favorit är nog en tidig -80 GL, med stora nosen, överväxel och den ribbiga inredningen typ GLT.
Om den har insprut i tillägg, så ökar "vill ha" värdet.
En 244 Turbo, med all utrustning, gubbkörd, med 4500 mil på mätaren, pedantskött.......OJ, nu vaknade jag...vad var det jag drömde ??????

#4
klasse l
2011-11-21 00:13

740 har sina fördelar men fy fasen vad dålig och vad de sprat in på den jämfört med 240.

240, enda volvon som tilltalar (och dessutom volvos mest sålda)

men även 240 mer smäck med åren.

älskar dock alla 240, underbara!

#5
kaninteloggain
2011-11-21 17:47

Har haft en 240, det räcker.
Det är den enda bil jag ägt, där det känns som om spårvidden är c:a 0,5 meter... Man vrider på ratten, inget händer. Man vrider mer på ratten, och sakta,sakta börjar bilen...luta. Sen efter ytterligare en stund börjar den svänga.

#6
Per-Eric jönsson
2011-11-24 04:00

Jag har haft en 244 Turbo från 1982, en 264 från 1979 och senast en röd 244 från 1986. På grund av arbetslöshet så fick den senaste gå till skrot, det var för mycket att göra vid för att ha den som bruksbil och när ekonomin rasar så hade jag inget val. Men, mister man en står tusen åter.. hoppas jag, för det är en bra bil när de väl fungerar. Synd bara att pengar ska vara ett problem till att kunna vara en aktiv fantast!

#7
Hasse L
2011-11-25 09:46

Och jag måste gå emot strömmen här och säga att jag gillar 700-serien bättre än 240, trots att jag åkt 240 under hela min barndom och sedan ägt ca 10st på äldre dar! :)

700-serien har bättre rostskydd (Nu snackar vi -88B eller nyare), smartare konstruktion, bättre komfort, roligare motorer, känns som ljusår modernare bil jämfört med 200-serien.

Att 700-serien skulle ha sämre kvalité på inredningsplasten håller jag inte heller med om. 240 har typisk 70-tals hårdplast överallt. 700-serien har den vanliga ådrade hårdplasten i snikmodellerna, men dom lite mer utrustade modellerna har vinyldraperade paneler eller tom. tygbeklädda paneler.

Men 240 har också sin charm! Utseendet, bältesvarnaren och värmen. Själv har jag lagt ner 240 serien då det blivit snudd på hopplöst att hitta en 240 som inte är sönderskruvad eller rostig. Din bil är unik.

#8
Gäst
2012-05-23 20:06

Vad falls nu då? Bilen är avställd och såld! Jag som hoppades få läsa många trevliga reportage om den här fina 244:an. Ibland överväger man ju att sluta prenumerera på tidningen...

#9
BJARNE STRÖMBÄCK
2015-10-15 15:54

Hej måste säga vill man ha en trogen arbetshäst välj en gammal 240 lite törstigare än mindre bilar men så mkt andra fördelar Med vänlig hälsning B.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.