Bild
Nästa artikel

Våriver

Austin Cooper 1967

I sin iver att ta itu med allt som ska ordnas med hans Austin Cooper
1967 så lyckades Fredrik Nyblad ta ut den ur vinterförvaringen
samtidigt som vintern till slut anlände till den södra halvan av
Sverige.

Golv ska bytas, bilbälten ska monteras, det är mycket jag vill ordna på min Hundkoja till sommaren så det var hög tid att köra den från vinterförvaringen i Dalarna till Stockholm.

Väderprognosen lät lite oroande, men det skulle nog gå bra, för trots att det stod mars månad i kalendern så hade ju inte vintern kommit till Stockholm.

Min kollega Bo Legelius skulle köra mig till Dalarna och han hade åter satt på vinterdäcken på sin bil samma morgon, men något sådant hade jag ju inte till min Hundkoja. Nu är ju bilar som är 30 år eller äldre undantagna från kravet på vinterdäck. Men vad man måste göra enligt lag är ju en sak och vad som är sunt förnuft en annan.

Bara någon mil norr om Stockholm så var det full vinter och Bo frågade mig om vi skulle vända om, men i sådana lägen är min mentala vändradie lika stor som finlandsfärjas. Hade vi bestämt att bilen skulle tas ut idag så fick det bli så, om det så skulle sluta med en sladd rakt in i en lastbil.

Nu hade jag ju inte bara väglaget att oroa mig för: Hade råttor tagit sig in genom rosthålen i golvet? Hade något gått sönder under vintern? Skulle den starta?

Framme vid ladan ett par mil från Hedemora så kunde vi konstatera att allt såg ut att vara bra med Hundkojan. Batteriet var laddat så det var bara att försöka starta. Och försöka. Och försöka.

För varje gång jag misslyckades kom Bo med minst två nya diagnoser: Den kanske inte får bensin? Är det någon gnista? Står inte tändningen fel?

Jag försökte ha ett öppet sinne inför hans kunskaper, men trots allt så har ju känt min Hundkoja i 24 år. Min analys var att den nog trots allt skulle ånga igång bara motorn var varm och vi försökt en stund. Efter en timmes försök så startade den och gick bättre än någonsin, snabbinställningen av tändningen gjorde susen.


Med mörka snömoln hängande över mig så hade jag ingen tid att förlora. Hundkojor har känsliga organ placerade mitt i grillen med stora möjligheter för regn och snö att ta sig in så en pappkartong gaffatejpad i fronten fick bli vintermundering.
Med inredningen urriven och hål i golvet där vatten kunde forsa in så blev båtkänslan i Coopern mer påtaglig än vanligt. Länspump någon?

På vägen ner så höll sig snövädret i schack, men i Stockholm så vräkte det ner. Med det kom milslånga köer. Då bestämde sig vindrutetorkarna skoja till det och började haka i varandra tills de till slut fastnade. I avsaknad av vindrutetorkare blev vyn i vindrutan allt mer impressionistisk.

Trots allt lyckades jag till slut mig fram till garaget på Södermalm. Jag kan bara hoppas att vädret blir bättre för er på årets första tur!

Fredrik Nyblad, reporter

I högtalarna? Skojar du? Jag hör bara motorn och vägljud. Funderar på att kasta ut kassettradion.

Austin Cooper 1967

Puts? Ja, nu är det dags för en ordentlig upputsning. Till och med rubbing på sina ställen.

Studs? Lite svajigt fram kanske, men med hydrolastic är det betydligt bekvämare att köra i stan än med en ny BMW Mini!

Taggar: Våra klassiker

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.