Bild
Nästa artikel
Tillförlitlighetsövning

Tillförlitlighetsövning

Våra klassiker

Fredrik Nyblad lär sig att återfå förtroendet för sin Austin Cooper 1967 efter en mängd haverier. Men frågan är om han har koll på bilen nu.

Två turer sen ett haveri, därefter två turer och ett haveri. Det har varit legio i flera år för min Austin Cooper. Tills i år. Efter att den karossrenoverats och hellackerats förra vintern så började den istället gå sönder v-a-r-j-e gång jag tog ut den.

Det har varit en läckande vätskefjädring, felaktig termostat, glapp i styrväxel och en spindelled, kabelbrand och en generator som gav upp.
Som om inte det varit nog har jag dessutom fått göra två turer till Bålsta för att ett par saker med lackeringen skulle göras om. Jag var mycket nöjd med Mikael Simlins lackering förutom att skarven mellan framskärmarna och plåten under vindrutan inte kittats ihop och lackerats. Vi var båda lika angelägna att det skulle bli rätt och nu är jag nöjd!


I stort sett hela augusti var jag utomlands men i början av september var det äntligen dags att lite i sista minuten börja köra ordentligt med sommarbilen. Det blev en tur till en träff – inget hände, det blev några resor till jobbet – helt odramatiskt, det blev någon tur med hela familjen – inga problem! Likt den som vet att tiden är utmätt försökte jag köra så mycket jag bara kunde innan hösten övergick i vinterslask. Det var en härlig känsla att äntligen efter all investerad energi och för den delen pengar få njuta av Austin Coopern.



När oktober övergick i november bestämde jag att det ändå var dags att ställa in Hundkojan för vinterförvaring. På Facebook kunde jag inte låta bli att skriva: ”Eftersom jag nu ställt in den kan ni räkna med den varmaste och torraste november i Stockholm i mannaminne”.  Och så blev det. Tydligen har jag mer kontroll över vädret än min bil.
 

Taggar: Våra klassiker, Hem

Kommentarer

#1
kaninteloggain
2012-01-09 13:13

Intressant att du haft så mycket problem med din Mini. Har inte haft nåt krux med mina (har kört sedan 80-talet). Det är ju så behagligt med så enkelt elsystem. Vänta bara till dagens bilar är 45 år gamla....
//hultarn

#2
Oscar G
2012-01-10 17:32

How true!
Körde från Malmö i hällregn, nollgradigt och kolmörker i natt, en tur på 2½ timma, när intervalltorkarna behagade leva sitt eget liv och stanna rakt upp med jämna mellanrum. Då sitter man bara och väntar på att de ska lägga av helt - och det på en bil som bara har några år på nacken och inte tillhör de mer komplicerade. Idag är det knappt man vågar behålla en bil när garantitiden har gått ut...

#3
Fredrik, Klassiker
2012-01-11 18:22

Till kaninteloggain:
Förklaringen till det mesta är att saker gjorts i lite fel ordning under renoveringen förra vintern. Då skulle kabelstammen ha bytts. Generatorn borde ha bytts för länge sedan i största allmänhet, den har suttit där i alla fall under de 27 år jag haft bilen...

#4
Staffan A
2012-01-11 19:59

27 år, det är imponerande. Jag antar att det är många som läser detta som har haft sina bilar lika länge eller längre men jag är ändå imponerad. Kanske dags för en en artikel om "längeägare"? Eller kan man få lite siffror här kanske!
Själv har jag haft min senaste W123 flera månader redan....

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.