Nästa artikel
Farsans fina moppe
Arnes backspegel

Farsans fina moppe

Publicerad 17 januari 2012 (uppdaterad 17 januari 2012)
Den 29 maj 1956 var en högtidsdag för mig. Farsan kom hem med en sprojtans ny moped, en Monark med tvåväxlad Pilotmotor.
Den 29 maj 1956 var en högtidsdag för mig. Farsan kom hem med en sprojtans ny moped, en Monark med tvåväxlad Pilotmotor. Moppen var inhandlad hos Johnny Gullbrand, en cykel- och sporthandlare intill Skogskyrkogården. Farsan använde moppen flitigt till och från jobbet de närmaste två åren.
Sommaren 1958 var jag fjorton och ett halvt år gammal och nu tyckte jag att jag behövde träningsåka inför den stundande femtonårsdagen. Det här var en lördag och moppen hade vilodag, så jag fick låna den om jag höll mig i de närmaste kvarteren.
Dagen började bra och jag åkte i grannskapet tills min klasskompis och granne Hasse Stergel undrade om jag ville göra honom sällskap, han skulle åka till John-Pelles sportaffär på Götgatan för att tjacka nya gympadojor.
Hasse hade nyligen fyllt "moppe" och var därmed grön för resa till staden. Efter viss tvekan följde jag efter Hasse över Skanstullsbron och vidare Götgatan fram. På den tiden fanns det åtskilliga biografer på Götgatan och som fjortonåring är man ju ganska sugen att kolla vad det var för filmer på repertaoren, jag passerade Cora utan missöde. Sedan kom Söderbio som även den klarades utan problem, vidare förbi Victoria, men nu kom problemen. Nästa biograf var Piccadilly, en bio som sände en mängd olika kortfilmer vars titlar kunde läsas utanför entren. Under tiden som filmtitlarna analyserades fortsatte färden norrut, fortfarande med full gas.
Krasch!
Utan att ha fattat vad som hänt kör jag rakt in i aktern på en sprillans ny Volkswagen 1200. Scaniabilar som sålde VW hade en bilförsäljningslokal i samma hus som John-Pelle. Jag flyger över taket på den ljusblå Folkan, slår kraftigt i ryggen och tappar luften. Gissa vem som kommer nu, jo farbror polisen i en helsvart Dodge av 1955 års modell.
Ojojoj då, hur var det här då? undrade poliserna Jag hade just fått igång andningen och kunde svara på några lätta frågor. På åldersfrågan svarade jag femton och när de frågade om det var min moppe svarade jag, nej det är farsans moppe. Poliserna förstod nu att jag troligen skulle få en rejäl utskällning av farsan och lämnade platsen med orden. ”Äh, det här klarar ni väl upp själva”? Utan att kasta ett öga på den demolerade Folkan släpade jag moppen åt sidan för att via tunnelbanan ta mig hem igen.
På soffan i vardagsrummet hade farsan somnat ifrån den tidning som han läste när jag lämnade hemmet för en tur runt kvarteret. ”Jag har krockat” viskade jag i örat och farsan blev klarvaken på bråkdelen av en sekund. Under tystnad tog vi T-banan tillbaka till farsans blott två år gamla moppe, synen som mötte farsan var inte trevlig. Hans fina moppe hade framhjul och gaffel intryckt runt motorn och nu måste den till en cykelverkstad.
En bryggarbil från Apotekarnes blir räddningen, mot en skälig ersättning transporteras moppen överst på lasset ovanpå alla drickabackar, färden går till "Lessnerts cykel och sport" i Hammarbyhöjden.  Efter reparationen som blev ganska dyr fick jag låna moppen en gång till, det var när jag gick och läste inför konfirmationen. Moppen ställdes utanför Enskede kyrka men när jag skulle åka hem var den stulen och sågs aldrig mer, en sorglig historia.
Drygt 40 år senare hittar jag en liknande moppe som farsans, dock såld under namnet Centrum, jag har moppen kvar och åker gärna mopperallyn med den.
2001 åkte jag Gurras mopperally som startade hemma hos Gurra i Bandhagen. Nytt för året var att vi skulle åka till Gubbängens speedwaybana för att köra ett varv i Speedwaystil, alla drygt hundra deltagarna. Jag som har kört lite speedway tidigare även på "Gubbis" kände att det här ska jag vinna. När vi kommer fram till banan ser jag till att få en bra startposition, jag väljer innerbanan i första startledet. Jag rullar fram mot "tejpen och nu ska starten strax gå, men vad ser jag i vänstra ögonvrån? Jag har ju redan tagit den bästa banan och nu kommer det en innanför mig. Det visar sig vara pastor Öhman på sin Frammoped av 60-talsmodell. Starten går och jag ser pastorn försvinna i fjärran, nästa gång ska jag nog också åka trimmat.       

Bilderna är hämtade ur tidningarna Wheels och Nostalgia.

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.