Jag hade nu varit "sjöman" i nästan tre månader och med den hemlängtan som började göra sig påmind...
...förstod jag att livet som sjöbuse inte var något för mig. Nu ville jag hem så fort som möjligt, men efter den långa Atlantresan skulle ytterligare hamnar besökas innan ankomst till Sverige. Las Palmas, Rotterdam och Hamburg. Då jag nu var helt på det klara med att mönstra av ville jag uppfylla min ranson av tillåtna cigaretter. Jag är inte själv rökare men det blev en limpa Camel till farsan. Jag hade observerat att fint folk rökte den sorten.
Farsan brukade ibland rulla egna cigaretter och jag såg att cigarettpapperet i Holland bara kostade en bråkdel av det svenska priset, jag köpte en ansenlig mängd papper, nu gällde det att tänka ekonomiskt. Jag tömde den fina limpan på cigaretter och fyllde upp med cigarettpapper, de överblivna Camelciggen gav jag till min hyttkompis Jörgen. Han blev väldigt glad vilket inte farsan blev. Han fick sitta och rulla i åratal.
Redan vid ankomsten till Göteborg mönstrade jag av trots att båten senare i veckan skulle angöra Stockholm. Tack för mig! Jag hade fått min åtråvärda resa och dessutom fått en visserligen liten, men lön. När jag helt nyligen sökte uppgifter om "Guayana" på nätet fick jag det sorgliga beskedet: UPPHUGGEN I THAILAND 1977.
Upphuggen vilket tragiskt öde för det fina fartyget.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.