Nästa artikel
Lambretta: Återföreningen
ARNE

Lambretta: Återföreningen

Publicerad 20 juni 2011 (uppdaterad 20 juni 2011)
Förra året kom min brorsa över en Lambretta i ett väldigt fint patinerat skick. Förra året fick han hänga med på ett ...

... mopperally och blev väldigt populär bland åskådarna, i år har han varit med på Prins Bertil Memorial och nu började även jag att sakna min Lambretta som jag köpte i april 1979 och senare sålde.

Vid kontakt med Vägverket visade det sig att senaste besiktningen var gjord 1988. Den nuvarande ägaren Kurre Levin köpte den obesiktade Lambrettan av mig 1994 och någon besiktning blev det aldrig tal om. Lambrettan togs till landstället utanför Strängnäs där den blev stående.

När jag i juli månad 2009 kontaktar Kurre får jag beskedet att han gärna vill sälja Lambrettan, det var nog dags nu efter alla år i stillhet. Den är i ett mycket fint skick intygar Kurre och vill ha ganska bra betalt. Morsning tänkte jag "fint skick".

Innan avresan mot Strängnäs plockade jag fram ett foto som jag tog när jag hade den 1979 då tyckte jag att den var i ett ganska fint skick. Väl framme på adressen utanför Strängnäs ser jag Lambrettan väl inslagen i silvergarage och nu var det dags att ta fram fotot för att visa hur en fin Lambretta hade sett ut för 30 år sedan. Sedan var det bara att pruta när han ser skillnaden tänkte jag.

Silvergaraget knöts loss och plötsligt var jag tillbaka 30 år i tiden. Lambrettan var precis lika fin som den var när jag hade den på 70-talet, enda skillnaden var att den lilla reflexen på nummerskylten var spräckt och skattelappen var bortskrapad. Nu föll jag för uttrycket: PRUTARE GÖRE SIG EJ BESVÄR.

Kurre fick de pengar han ville ha och jag lastade Lambrettan i min skåpbil och for hemåt leende. Lambrettan har nu gått 2 300 mil, 1979 hade den gått 2 100 mil.

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.