Bild
Nästa artikel
Vääldigt olovlig körning!

Vääldigt olovlig körning!

Arnes backspegel

Två bilder får illustrera nästa kriminalfall. Den första bilden är tagen vid bussgaraget i Vendelsö...

... och visar i förgrunden min snälla lillebror Kjell som ofta följde med mig och välvilligt poserade på mina bilder. I bakgrunden syns några helt nya bussar som ännu ej tagits i trafik, även några äldre bussar och reservbussar syns parkerade.

Bild två är tagen vid uppställningsplatsen kallad "Pampas" belägen mellan Johanneshovs IP och Gullmarsplan.

Nu tillbaka till verkligheten. Jag anställdes som busskonduktör i slutet av 1959, vi var två sextonåringar som anställdes, jag och en kille som heter Elon, efternamnet kan vi hoppa över. Elon var väldigt framåt och ganska mycket tuffare än de flesta. Efter något år var han så pass varm i kläderna att han själv ville bestämma hur mycket det skulle kosta att åka med i "hans" buss.

En dag var han kondis på linje nio som hade hämtat fullt lass med flottister vid Berga örlogsskolor, ordinarie avgift till Skanstull var två och sextio, men Elon hade ett bra erbjudande för flottisterna, en spänn utan kvitto, ett mycket bra erbjudande för en lågavlönad flottist. Alla militärer nappade och allt verkade frid och fröjd.

Bussen var fullsatt och borde åka raka spåret till Skanstull men så blev inte fallet. Plötsligt blir bussen invinkad till en hållplats och nu måste chauffören stanna ty det var "Stortullarn", en tystlåten men ganska barsk kontrollant som ville titta på biljetterna, något som blev en omöjlighet denna dag. Elon fick sparken och slutade på momangen.


Några veckor senare kommer Elon hem till mig, han bodde i Kärrtorp bara några stenkast från min boning. Han hade ett förslag till mig. ”Visst tycker väl du som jag att det är kul att köra buss?”. ”Javisst, men vad menar du?”. ”Jo, utanför bussgaraget i Vendelsö står det en massa bussar som ingen använder, det är ju bara att låna en buss. Nycklarna sitter ju alltid i”. ”Men vi kan väl inte sno en buss?”.

”Det handlar inte om det, vi ska bara låna en buss. Sen ställer vi tillbaka den. Det kommer ingen att märka”. Okej, jag nappade, det kändes som en säker utmaning. Två fjuniga tonåringar kliver på ordinarie bussen med destination Vendelsö, vid bussgaraget kliver vi av och nu var det bara att välja objekt.

Vi tog den äldsta bussen, den skulle säkert aldrig saknas om resan skulle dra ut på tiden. Bussen startade på direkten och nu bar det av söderut, via Handen, fortsatte resan mot Nynäshamn, sedan vände vi och åkte mot Stockholm. Vi turades om vid ratten och jag tyckte att det var svårt att tygla det osynkade lådan, men värst var nog sikten i mörkret. Jag borde ha glasögon, men det visste jag inte om, ty någon läkarundresöknig hade jag inte genomgått, det blev ju aktuellt senare när det var dags att ta körkort.

Vi tog oss till "Pampas" intill Gullmarsplan, därifrån hade vi ju närmast hem och bussen var ju återlämnad dock till fel ställe, men i oskadat skick. Några veckor förflöt och plötsligt ringer det på dörren igen. Det var Elon som var sugen på en ny bussresa, det gick ju så bra förra gången. Jättekul tyckte jag, men den här gången åker vi inte med Vendelsöbussen, vi var ju konduktör och f.d. konduktör, risken att bli igenkänd var stor.

Vi tog min moppe, en Apollo med trimmad Sachsmotor och styrde kosan mot de åtråvärda bussarna i Vendelsö. Jag släppte av Elon vid en liknande buss som vi tidigare begagnat och inom några minuter var vi på väg söderut, jag på min moppe och Elon i bussen bakom den stora ratten. Meningen var att vi skulle stanna någonstans och lyfta in moppen i bussen varvid Elon kom in på en mindre väg i Norrby. En kurva blev för snäv och bussen hamnade i diket. Nu var det bara att fly.

Bussen blockerade vägen för all trafik endast min moppe kom förbi. Jag skjutsade hem Elon och hoppades att allt skulle rinna ut i sanden. Det hade nog gått bra om inte Elon hade tagit en buss till. Efter ett biobesök i storstaden ser han en buss vid Skanstull, motorn är igång men ingen människa syns i närheten. Elon ville snabbt hem till Kärrtorp, så varför inte ta bussen tänkte Elon.

Elon tog bussen ända hem, och det blev hans fall. Vid förhör nämnde Elon att även jag var inblandad och nu fick jag tala med min chef som sa att så där gör man inte, sedan fick jag en körkortsutbildning som bussbolaget betalade, det var ju en anställningsförmån.
 

Vääldigt olovlig körning!
Vääldigt olovlig körning!

Kommentarer

#1
Linton
2012-05-23 14:49

Helt underbart. Jag log igenom halva texten första gången jag läste och genom hela andra gången. Kan vara den bästa backspegeln hittills. Fortsätt!!

#2
PeterGunnars
2012-05-23 18:17

den undre är väl Vendelsö garaget. Så kommer jag i håg det när vi bodde där

#3
Nilsson Per
2012-05-29 22:47

Ha ha. Helt klart en av Arnes bästa historier.
Känns som samhället var lite mer förlåtande förr.
Tror snarare att man skulle fått sparken om det hänt idag,än ett busskort.
Ingen vidare så kallad kompis som tjallade.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.