Bild
Nästa artikel

Den längsta dagen

Arnes backspegel

För cirka tjugo år sedan – jag tror att det var i november månad 1995 – inträffade följande episod.

Jag som är väldigt intresserad av äldre fordon oavsett storlek ville nu köpa en skattebefriad lastbil som jag även kunde ha lite användning av.

Köpesannons infördes i Gula Tidningen. "Äldre lastbil köpes, gärna med tipp och kran". Redan första dagen fick jag ett samtal från en man som ville sälja en Volvo Viking från 1964 med både tipp och kran dessutom utrustad med fyrhjulsdrift. Olle som mannen hette hade haft bilen i drygt tio år och ville nu ha 7 000 kronor för den, det fanns bara ett problem. Bilen befann sig på en ö, nämligen Runmarö utanför Stavsnäs.

Jag var jättesugen att titta på fyndet och redan nästa dag tog jag en taxibåt från Stavsnäs för att på Runmarö möta Olle som kom för att hämta mig med sitt försäljningsobjekt. Det blev inte så väldigt mycket provkört och vägarna medgav inga högre hastigheter.

Olle berättade att bilen var nybesiktad av Bilprovningen som varje år kom ut till ön för att på plats besikta öbornas vagnpark. Jag bedömde att bilen som bara var körd 14 000 mil var helt okej och bestämde mig omedelbart för köp. En bilfärja skulle nu hyras vilket Olle skulle ombesörja.

En dag mellan jul och nyår 1995 ringer Olle och berättar att färjan var beställd, en tusenlapp får du pröjsa färjekillen och det är ett bra pris intygar Olle. Min sambo Yvonne skjutsar mig till Stavsnäs en färd på cirka tio mil i mörker och snöyra, vi skulle möta Olle i Stavsnäs klockan 17. Olle som skulle in till Stockholm för att hälsa på sin dotter hade kört bilen via färjan till Stavsnäs där vi mötte upp och färjekillen fick sitt gage.


"Du kan ju åka med mig" föreslog jag som ville vara snäll och bjuda på skjuts. ”Nää jag tar nog bussen istället och du, ta den gamla vägen mot Stockholm”. Jag stannade vid Statoilmacken vid utkanten av Stavsnäs där jag fyllde upp dieseltanken och försökte justera strålkastarna så att de skulle belysa vägbanan. Något som visade sig vara omöjligt.

Nu äntligen var det klart för avgång men ganska omedelbart infann sig problem, vid en hastighet över 25 km/h. började bilen att kraftigt vibrera och mina farhågor om en lång hemresa var nu bara i sin begynning Stackars Yvonne som gjorde mig sällskap i följebilen, en Nissan Sunny av 88års modell, hade det säkert lika jobbigt som jag i snömodd och mörker.

Vid 22-tiden var vi vid Hammarby skidbacke där en korvkiosk precis höll på att stänga för kvällen, men som tur var hann vi beställa varsin korvbricka och slapp svälta, vilket hade varit tråkigt.

Fram på småtimmarna var vi äntligen framme i Nykvarn och man kunde slappna av. Tyvärr hade Olle farit med osanning då har presenterade bilen. Den fungerande kranen funkade inte och detsamma gällde även tippen som inte heller den verkade ha funkat på flera år.

Men det värsta var nog den trasiga växellådan.

Kommentarer

#1
sören fogdenius
2013-04-28 10:23

Ja du Arne...
Bilar, bilar.
Tittar vi någonsin i livets backspegel när det gäller dessa ting, och tar lärdom?
Historien har en tendens att upprepa sig ;-)

#2
henrik
2016-10-11 22:08

denna och flera av dina historier har vi sett förut kom med nåt nytt i så fall ,dålig lastbil konstigt att du inte upptäckte detta som van chaufför?

#3
Anders Tellström
2016-10-13 12:58

Tycker det var en trevlig /om än olustig/ läsning. Jag har inte läst något som du skrivit tidigare. Så varje betraktelse är ny läsning för mig. Och kanske för andra också. Så fortsätt du. Dom som läst dina inlägg tidigare kan ju bläddra förbi. Det är ju precis som med tv-program. Det finns ju flera kanaler eller en on-off knapp

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.