Jag minns från min barndom omkring 1950 hur en stor lastbil kom sakta körandes på vår gata. Det var en bil utrustad med högtalare på taket som oavbrutet och på hög volym spelade Papperspolkan sjungen av Calle Reinholds.
Det var en högtidsstund och boende rusade ut på gatan för att slänga sina gamla tidningar på flaket. Jag vet inte om någon hade klagat på jippot med den högljudda lastbilen men den slutade att komma för att hämta tidningar. Nu var det istället dags för diverse föreningar att stoppa lappar i brevlådorna för att tala om vilken dag det var dags att lägga sin tidningsbunt utanför sin dörr. Det var Barnens Dags pappersinsamling, det var FLIS (Föreningen Lungsjuka i Stockholm) och några till.
En dag kom det en farbror till vårt hus för att dela ut lappar från FLIS. Det var röda lappar som syntes väl. Jag och min kompis Leffe Ernbert såg nu chansen att få ett extrajobb, vi erbjöd oss att dela ut lapparna i vårt kvarter och sedan kunde vi hjälpa farbrorn att samla in tidningsbuntarna.
Vi fick jobbet och delade ut alla lappar. Följande vecka var det dags för insamlingen och vi blev upphämtade av farbror pappersinsamlare, han kom i en Lloyd skåpvagn försedd med 2-cylindrig tvåtaktare på 13 hästar. Oj, vad den lilla Lloyden fick slita. Jag gissar att det var ordentligt överlass när vi kom fram till Sickla där tidningsbuntarna togs emot och vägdes.
Farbrorn skjutsade sedan oss snällt hem och vi fick varsin femma, det var kanske inte så bra pröjs, men vi hade ju inte löneförhandlat och 1955 räckte en femma ganska långt.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.