Bild
Nästa artikel
Preskriberat långlån

Preskriberat långlån

Arnes backspegel

Ibland blir frestelsen människan övermäktig. Men vid det här laget kan väl Arnes tillgrepp på Åhlén & Holm i Skanstull anses som preskriberat.

På 50-talet var det mindre vanligt att var och varannan människa ägde en bil.  Om man dessutom var mindreårig så var möjligheterna ännu sämre. Saknade man veckopeng och var sugen att provköra en leksaksbil kunde man ta sig till Åhlén & Holms varuhus vid Skanstull, dom hade en generös leksaksavdelning där man fritt kunde leka med diverse Dinky Toys och andra fabrikat av leksaker.

Jag tog mig till den frestande "Provbanan"  där jag provlekte med en Renault CV4. Plötsligt, vid ett obevakat ögonblick blev frestelsen för stor varvid den sprillans nya bilen försvann in i min medhavda tumvante. Jag hade nu blivit "billånare".

Nu kom nästa problem, hur ska jag förklara för morsan var bilen kom ifrån? Jo, jag sabbar bilen så den ser begagnad ut, bryter bort främre stötfångaren, repar taket. Nu skulle det gå bra att visa upp den "hittade" leksaksbilen. Undrar om lånetiden har löpt ut så att jag kan återlämna bilen nu när jag inte lattjar med den längre.
Preskriberat långlån

Kommentarer

#1
Lars-Eric Ericsson
2014-06-02 07:37

Där var man ( Åhlén & Holms varuhus vid Skanstull) även jag med min mamma. Som att komma in i en annan värld omgiven av leksaker Dinky toys var självklart favoriten. Är född 1946.

#2
Andreas Uddling
2014-06-03 01:22

.....för liten, alltid för liten och för sent för att ha varit DÄR. När jag växte upp på landet utanför Sigtuna fick man vara nöjd med att titta in genom leksaksaffärens skyltfönster. Veckopengen gick till spargrisen på föräldrarnas inrådan. Idag 51 år senare skulle det fortfarande sitta fint med en vinröd Danskbyggd Vilmer 4CV. Precis samma färg (ser det ut att vara) som den fullskale-4CV jag nu renoverar Var rädd om den Arne. En av få leksaksbilar jag trots allt fick var märkligt nog en Dinky VW, tänk så tokigt det kan gå!

#3
Janne
2014-06-07 20:43

Jag kan intyga att Arne kan köra stora bilar numera. Ha ha, där fick jag till det.
Janne

#4
Leif Hurtig
2014-10-23 09:16

Brorsan och jag fick var sin Vilmer 4CV i mitten av 50-talet av vår snälle far. Brorsan fick en mörkblå och jag fick en grönmetallic. De stora lamporna var väl egentligen i samma material som ofta fanns monterade i ljusströmbrytare i lägenheter under 50- och 60-talen och som var självlysande i mörker. Det behövdes inte många vändor i sandlådan innan patinan infann sig. Några veckor senare fick vi ännu var sin 4CV-modell. Denna gång Teknos påkostade modeller med riktiga stjärnfälgar, kromade navkaslar och stötfångare. Det måste nog ha varit 1956, för färgerna stämde ganska bra med detta års modellprogram. Brorsan fick en mycket ljus blå och jag fick en mellangrön. Tekno-modellerna användes sällan i sandlådan och därför klarade de lektrycket avsevärt längre tid. Brorsans finns fortfarande kvar, även om den på 60-talet målades svart för att likna Pappas första riktiga 4CV, en personbilskonverterad 48 års Commerciale.
1970 var jag ägare av en riktig 58 års 4CV, en ljusblå och Brorsan hade precis hittat ett vrak på en tomt. Vraket kostade 200 kronor och drogs hem på egna hjul och några veckor senare, den 26 september, var vi två av grundarna av Club 4CV Suède "for 4CVs förädlande och bevarande" – i den ordningen. Båda våra bilar är kvar. Min var pippigul en period men är numera ljusblå igen. Brorsans är mörkblå och har synts på många bilträffar och utställningar genom åren. Min har stått nylackad i väntan på hopsättning i 34 år...

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.