Man hade smygstartat lite med en bil som kallades P3 och var baserad på Compagno.
P5 var helt andra bullar - en fullfjädrad racerbil med rörramschassi. Bak satt en 1,3 litersmotor som man försåg med en sextonventilerstopp och dubbla kamaxlar. Detta räckte till cirka 140 hästkrafter i den 500 kilo lätta bilen.
Den visades upp på Tokyos bilsalong oktober 1967 men hade redan debuterat på racerbanan i maj samma år. Två stycken P5 anmäldes i Japans Grand Prix på Fujibanan men tyvärr räckte inte kvaltiderna till.
Nästa lopp blev Suzuka 1000 på våren 1968 och då knep man tredje plats.
I 1968 års upplaga av Japans Grand Prix var konkurrensen hård mot främst Nissans nya R-380, Porsche 910, Toyota 415S bland annat.
Daihatsu ställde upp med tre P5:or och den bästa slutade på 10:e plats men det innebar samtidigt seger i klassen GP-1. Sista gången P5 dök upp på racerbanan var 1969 års Suzuka 1000 där man knep en andra plats.
Nu hade Daihatsu tagits över av Toyota som redan hade ett framgångsrikt racerprogram. I det fanns ingen plats för Daihatsus bil.
Föregångaren P3.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.