Bild
Nästa artikel

Renovering i rallyfart

OPEL RALLYE KADETT

Storebrorsans knallröda satte djupa spår hos en ung Tomas Allvin. När beslutet om hobbybil mognat till medelåldern var valet enkelt. En risig Rallye Kadett. Som blev en fin!

Om varje bil har en egen grundton kan Opel Kadett B bäst beskrivas i termer av "ihålig".



Inte bara vad gäller motorljudet.



Slå igen bakluckan och ett distinkt plåtklonk blir resultatet. Släpp
motorhuven från två decimeter och en ljudeffekt uppstår, färdig att
bandas och arkiveras som "åska" för radioteatern.



Så var också Rallye-versionen en plåtfluga på bara 900 kg. Som en
avgörande del i konceptet satt en 90-hästars 1,9-liters motor från
Rekord. Vilken handgranat!



Rallye Kadett presenterades officiellt på Frankfurtsalongen 1967 och
den var resultatet av metodisk "gerillaverksamhet" iscensatt av General
Motors Nordiska.Trimmade Kadetter hade redan 1964 börjat göra avtryck i
resultatlistorna i de ännu så länge inte SM-märkta rallytävlingarna.
Och 1966 tog Opel fram en "Rallye Kadett", som dock knappt var värd
namnet med bara 67 hästkrafter.



Men det var först med Rallye Kadett, som vi känner den, som de verkliga
framgångarna kom. Modellen var en högst logisk addition utförd av
tävlingsledaren Ragnar "Ragge" Ekelund. Med åren hade Rekord-motorn
visat sig bäst lämpad för jobbet i skogen, men bilen i sig var för
klumpig. Kadett däremot var för klen men hade ett format som var som
klippt och skuret för hetsiga specialsträckor.




En prototypbil byggdes i GM:s anläggning i Hammarbyhamnen i Stockholm
och den visades för tyskarna som blankt sade nej. Men bara till en
början.



Med skruvfjädrar bak (från augusti 1967) blev köregenskaperna något mer
följsamma, ändå kom det kraftfulla vridmomentet (149 Nm vid 2 500
r/min) att ge Rallye Kadett dess ärketypiska rörelsemönster. Detta var
bilen som på snyggaste vis bredsladdade sig in i rallyhistorien och
entusiasternas hjärtan!



Succén varade i årtionden, delvis i internationella toppstrider men
framför allt bland grusrötterna - hela 103 622 Rallye Kadett
tillverkades.



Som en allt mer eftersökt entusiastbil har modellen massor att erbjuda:



Sprutt.



Historia.



Enkel, robust mekanik.



Och inte minst, goda möjligheter till svetsträning. Kadett rostar nämligen något kopiöst.



Att det blev just en Rallye Kadett för Tomas Allvin kan helt och

hållet skyllas på storebrorsan Lasse.



- Han är åtta år äldre och jag har inte kunnat glömma när han

kom hem med en ny röd Opel Rallye Kadett. Jag var sexton år.



Sådant sätter spår. Att sedan Lasse glidit in på hobby-Oplar (vi

skrev om hans fina Manta och Ascona i nr 2/2006) och är en fena på
renoveringar gjorde saken bara än mer självklar. Tomas kunde inte känna
sig hel som människa förrän det stod en topp-fin Rallye Kadett i
garaget hemma i Gamleby.



Med en totalt genomgången VW1303 1975 bakom sig, var grundkursen
avklarad. Tomas visste att bedöma ett vettigt objekt, bara man hittade
ett.



- Jag tittade på bilar i Nässjö, Vetlanda och Stockholm. Det var bara
sopor. Rallykörda, upprostade eller sönderskurna. Till slut råkade jag
se en Rallye Kadett stående vid gamla Tjust Motell, bara några
kilometer hemifrån.



Den lindgröna från 1970 var inlämnad på en verkstad för

renovering. Den stod rak och bra i plåten, men invärtes rostskadad och
utan skärmar. Inredningen var lortig fast hel. Motorn var den rätta och
de flesta listerna fanns på plats. Tack och lov inga spår efter
tävlingskörning. Men ett projekt som krävde en van hand och viss
envishet.



Efter metodisk bearbetning fick Tomas köpa Opeln för 5 000 kronor. Det
visade sig att den var såld ny i Västervik bara någon mil från Gamleby.
Antalet tidigare ägare var tre och miltalet sannolikt 24 000.



Långjobb var aldrig ett alternativ. Den här skulle bli bil snabbt.



- Helrenovering är ett nödvändigt ont för att man ska få det som man vill, men jag har inte ro med evighetsprojekt, säger

Tomas Allvin, som ändå är snabb att framhålla hobbyn som en perfekt
motvikt till sitt tuffa jobb som skötare inom rättspsykiatrin.



- Så är det lärorikt. Man blir bättre och bättre på att utföra olika
praktiska jobb. Fast det roligaste är nog ändå alla kontakter man får
med trevliga människor när man letar delar. Det är den stora
behållningen.



Parallellt med att bilen plockades ner i sina minsta beståndsdelar
satte Den Stora Jakten igång. Ekonomiplåt till de inre delarna av
torpeden/hjulhusen lokaliserades, liksom helt nya framskärmar.
Kontakter, tips, internet, marknader och kompisar, kompisars grannar.
Så lyder metodiken när i princip bara ett fåtal gummilister och
bakljusglas finns att köpa nytillverkade. Motordelar och mekanik är
något enklare att hitta.



- Ibland hade jag tur. Jag fick tag i rostfria dörrar på en skrot i Norrköping. De var fullständigt dränkta i tectyl!

Lasse Allvin fick sommarsemestern räddad. Det blev intensiv-svets i
garaget i Locknevi, syskonkärlek skulle det kallas i en tjejtidning.
Skalet lappades bit för bit: nya trösklar, delar av golvet, en bättre
begagnad frontplåt. Till slut var klangen tillbaka!



När luckor och dörrar väl var inpassade vidtog det tröstlösa jobbet med
att få karossen klar för lack. Riktning, spackling, slipning,
sprutspackling, slipning, slipning, sprutspackling igen… Så grundning
och topplack. Bara det sista lämnade Tomas bort till en yrkesman, allt
för att få någon slags ekonomi på det hela.



- Först ville jag ha den röd, men alla som såg bilen tyckte den gröna var så snygg. Idag är jag glad att jag inte bytte färg.

Så serverar Tomas en besk sanning som tål att upprepas:



- Man måste vara noggrann. Resultatet kan aldrig bli bättre än förarbetet!



Och fin blev den, riktigt fin. Men någon Rallye Kadett var det inte.
Därtill saknades de tuffa ränderna i svart. Ett nervöst  moment
med maskering av i stort sett hela bilen.



- Vi hittade en rest av originalranden bakom ett bakljusglas.

Jag mattade ner lacken lite och sprutade med sprayflaska, det var
darrigt att dra av maskeringstejpen. Huven lackade vi med riktig
spruta, berättar Tomas.



- De nya delarna radade upp sig hemma i villan. Nya

skärmkantslister, nya stötfångare, ny grill och nya lampor. Nya
bromsdelar, avgassystem, fram- och bakvagnsdetaljer och blästrade och
målade fjädrar. Bakaxeln och växellådan var friskförklarade och även de
blästrade och nymålade. Ett oräkneligt antal stag, fästen, bultar och
brickor låg snyggt sorterade i påsar, nyförzinkade och färdiga.



Timmar och åter  timmar av kreativt arbete. Och en del pengar. En
smula motvilligt summerar han transaktionerna och får fram att
renoveringen kostat honom 60 000 kronor.



Motorn plockade bröderna ner och försåg med nya lager och kolvringar. Slitaget i övrigt var i stort sett lika med noll.

Det som ofelbart kan förvandla ett projekt av det har slaget till en
mardröm - inredningen - blev mest en angelägenhet med såpa och vatten.
Allt var helt och komplett och väldigt svart. Lukten blev den rätta
vinyliga. Opliga.



Tomas Allvin bekräftar mina misstankar. Det hela har gått osedvanligt
smärtfritt, tack vare målmedvetenhet, disciplin och gott stöd. Tomas
kan inte nog lovprisa sin brorsa. De oundvikliga svackorna har varit få
och man har växelvis drivit projektet vidare till nästa fas.



På försommaren i år, efter drygt två års arbete, var Opeln åter

en riktig bil. Först bilprovningens raka streck, som inte längre är
något sådant, därefter några vändor i trakten och direkt på ett rejält
eldprov. Turen till Dalarna.



- Målet var att ha den klar till Opelklubbens internationella möte i
Bjursås, säger Tomas och visar, nästan lite blygt, prisplaketten som
bekräftar att han välförtjänt vann priset för finaste bil.



Tomas rundar silon i Gamleby hamn för tredje gången. Rallye

Kadetten ser helgjuten ut, ett tecken på en riktigt välgjord
renovering. Den behagliga metallicgröna nyansen glöder och växlar
nästan mot guld i kvällsljuset.



Något att reta sig på?



- Jo. Ventilstyrningarna är inte riktigt täta. Det blir en lite rökpuff
varje gång man startar. Det måste jag fixa, suckar Tomas. Sedan måste
jag hitta ett par fästen till extraljusen.



Lamporna är är inte särskilt snygga, men måste på plats.

Sedan gnager reservdelsbilen lite grand, det märks. För en sådan var
tvungen att köpas in under arbetets gång. Det var ju bara det att den
inte var vilken simpel Opel som helst.



- Det är ju alltså en Kadett B kombi, fast med stora 1700-motorn. Dom är jäkligt ovanliga dom där…

Berätta om din renovering!

Gör som Tomas Allvin: hör av dig till Klassiker så kanske just din bil eller hoj blir nästa nummers renoveringsäventyr! Men du måste ha bilder på "före" och "under".
Eller överträffa oss och skriv själv. På www.klassiker.nu är det öppet hus under rubriken "Läsarnas Klassiker". Där skriver du kort, långt, enkelt eller högtravande om världens i särklass intressantaste bil eller mc - din egen!

Kommentarer

#1
Torsten B
2011-01-26 07:18

Åh, en sån vill jag också ha!!!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.