Bild
Nästa artikel

Listigt Fredrik!

Våra Klassiker

Att bli påkörd kan göra ont. Speciellt om det inte går att ersätta listerna som blir förstörda tycker Fredrik Nyblad.

Bilar ska användas, det är min tydliga åsikt! Sedan jag köpte min Volvo 240 GLT 1991 för ett och ett halvt år sedan har den gått 900 mil, totalt har den 8 300 mil på mätaren. Det känns som att den bara blivit bättre av att användas. På minuskontot finns inte mycket att bokföra, det jag retade mig mest på var ett  skrapmärke på främre stötfångaren efter en närkontakt med mitt kedjehus.

Men en dag sa det pang! Jag körde långsamt framåt i den täta trafiken i Södertunneln i centrala Stockholm när jag plötsligt blev påkörd bakifrån. Min första tanke var inte på eventuella whiplash-skador, jag tänkte bara på stötfångarlisterna – den enda detalj på min Volvo som jag med säkerhet visste inte går att köpa nya!

Jag klev ur bilen med ett kraftigt adrenalinpåslag. Synen som mötte mig var inte vacker. Den Toyota Corolla från 2003 som kört på mig hade fått kraftiga skador i fronten.

Volvon såg däremot ut nästan som vanligt. Stötfångaren hade blivit repig och lite sned men det som var mest synligt var att de tre listerna ovanpå den hade flugit av och nu låg spridda över vägbanan. Givetvis riskerade jag allt och slängde mig ut i trafiken för att försöka fånga högerlisten, men den hann bli överkörd innan jag hann fram. Jag klarade mig däremot Toyotan såg så illa skadad ut var jag orolig att kylaren kanske läckte. Jag stack in handen i den skadade grillen och öppnade motorhuven men kylaren såg intakt ut så vi bestämde oss för att byta kontaktuppgifter och åka vidare.


När jag kört någon kilometer upptäckte jag att det var blod på passagerarsätet och även på ratten. Förvånat tittade jag på min högerhand och såg att jag skurit mig på Toyotan. Blodfläckarna gick enkelt att få bort. Men precis som jag anat så blev det svårarte att få tag på stötfångarlisterna. Mycket svårare.

Till GL och GLE finns nytillverkade lister från Taiwan att köpa. De två Volvospecialisterna VP Autoparts och CVI Automotive har båda fått offerter på nytillverkning på de helsvarta listerna som satt på GLT och Turbomodellerna.
– Men det finns tyvärr annat som går före, säger Christer Johansson, vd på VP Autoparts.

På konkurrenten CVI Automotives hemsida finns artikelnumren listade med brasklappen ”Kan nytillverkas – registrera intresse!”
– På knappt ett år har vi fått max tio förfrågningar, säger vd:n Mikael Sällström. Det är ett för svagt intresse för att ta fram en del som kostar runt en halv miljon i verktygskostnader.

I brist på nya lister kontaktade jag nu några som jag visste har mycket Volvo 240-delar, men ingen hade några lister! För varje försök kände jag mig allt mer dum. Inte borde jag ha kört med Volvon, den skulle ha stått i ett vadderat vakuumtält inomhus på en kudde av äkta svanfjädrar.

Till slut skrev jag några rader på en Facebookgrupp utan något större hopp om att få napp. Inom en kvart hade jag fått kontakt med Markus Flintzberg som var villig att sälja listerna jag behövde till ett bra pris!

Varje dag som jag såg Volvon utan lister skavde det lite i själen. Men efter en och en halv månad så hade äntligen alla reservdelar kommit och jag kunde lämna in den till Bilia Haga Norra i Solna – där den för övrigt såldes ny för 24 år sedan! För att muntra upp mig själv och bilen hade jag också beställt en ny främre stötfångarplast.

Några timmar senare kunde jag hämta ut bilen med alldeles nya stötfångare både fram och bak. Det kändes fantastiskt bra men nu körde jag raka vägen till vinterförvaret. Bilar ska användas, men den här Volvon har fått sina sista repor för den här säsongen!

Läs mer om:

Kommentarer

#1
Helene i Mjölby
2016-01-26 14:54

Vilken satans tur att det inte blev mera personskador. Men jag skrattar för mej själv när jag läser att du mest tänkte på listerna. Att det inte blev mera skador på ditt fordon bevisar ju att det är en bra bil. Jag kom att tänka på vad min mamma kallade Volvo när vi växte upp. Tackjärns galt. Hon tyckte Volvo var stela och tunga mot familjens dåvarande VW bubbla som senare byttes mot Ford Taunus. När sedan jag inhandlade min första Volvo 145 fnös hon bara .

#2
Hasse B
2016-09-21 14:44

Haha, intressant liknelse... :D Fast Ford Taunus (och kusin Cortina) av generationerna som började med årsmodell 1971 placerade sig jämsides med Volvo 140 i Bilprovningens statistik över krocktålighet vid frontalkollisoner. Jag kommer att tänka på en 240 som körde av i hyfsad styrfart och knäckte en telefonstolpe i stenhård kreosotmättad furu. Valfri modern sedan skulle antagligen haft den inklämd i nosen halvvägs till vindrutan i stället. Intressant lägesrapport om reprodelar, trodde faktiskt inte pyntet var en svår bit på någon Volvo av den grundtypen utom 164,

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.