Ambivalenta föräldrar ger sitt barn många namn. Den småbil som lanserades i augusti 1959 av British Motor Corporation hade redan från början två: Austin Seven och Morris Mini-Minor.
Med tiden kunde de också heta bland annat Cooper, Traveller, Countryman, Wolseley Hornet, Riley Elf, Clubman, Leyland och Rover men den sammanfattande beteckningen blev tidigt Mini.
Ett mer passande namn är svårt att tänka sig på den drygt tre meter långa bil som snart blev en ikon i bilvärlden, tillverkad under sex decennier i mer än fem miljoner exemplar.
I januari 1960 lanserades Mini van med täckta sidor. Längre axelavstånd och överhäng bak samt två små skåpdörrar i aktern gjorde den till en smidig arbetsbil. Snart kom även en liten, liten pickup. Maxlast 250 kg.
Hundkojan tillverkades i en rad olika länder utanför Storbritannien. I Italien var det Innocenti som tillverkade den, den här heter Mini 1001 och uppvisar en rad skillnader mot "originalet". Grillen, navkapslarna, lyktsargarna är några exempel. Krom runt rutorna i dörrarna och en extra avdelare.
Mini Clubman hade en tio centimeter längre nos. 1275 GT hette den hetaste modellen på 1970-talet, men någon Cooper S var det inte.
Mini City hette snikmodellen på 1980-talet.
På 1980-talet började Mini bli riktigt ålderstigen. För att hänga med i alla fall lite monterades 12-tumshjul och skivbromsar fram. Någon gemte växel fick man inte plats med i det kompakta drivpaketet, istället höjda man utväxlingen på de fyra växlar som fanns.
Urkojan lades ned 4 oktober 2000 och ersattes av en helt ny Mini. En större, säkrare, snabbare och dyrare bil med bara det gemensamt med originalet att den är riktigt kul att köra. Den är redan inne på sin andra generation.
Nya Mini finns även som cabriolet - med klar Kalle Anka-varning.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.