På italienska stavas flicknamnet Julia som Giulia och det var ett naturligt modellnamn för Alfa Romeo.
Giulia avlöste Giulietta som betyder lilla Julia, helt logiskt för namnbytet markerade till en början att twin-cammotorn tagits upp från 1290 till 1570 cc.
Den nya motorn monterades i en helt ny Berlina med kantiga linjer men också i sportmodellerna av Giulietta som då döptes om till Giulia.
Med åren blev det ett stort antal olika Giuliamodeller. Vi har räknat till 22 olika modeller som 1962-1978 hette Giulia, en del också med 1,3-litersmotor.
Nu är namnet tillbaka. När Alfa Romeo i juni 2015 presenterade en ny bil, efterträdaren till den flera år tidigare nedlagda 159, valde man att döpa den till Giulia.
Nya Giulia är Alfa Romeo första massproducerade bakhjulsdrivna bil sedan nedläggningen av Alfa 75 och Spider i början av 1990-talet. Men den finns också som fyrhjulsdriven.
Giulia T.I. var en helt ny bil och den första i den långlivade 105-serien där man också återfinner 1750, 2000 och Spider. Giulia T.I. hade femväxlad låda fast med rattspak och instrumentpanelen var gyttrig på ett amerikanskt sätt. Linjespelet tog det ett tag att vänja sig vid.
En Giulia 1600 Spider Veloce rullar in på 2009 års italienska bilmöte vid Skokloster. Största yttre skillnaden mot föregångaren Giulietta är scoopet på huven. Modellen byggdes till 1965 och ersattes 1966 av den nya Spidern som inte fick heta Giulia.
År 1963 kom Giulia Sprint G.T. - coupé på Alfaspråk. Den var den första i raden av de modeller som brukas kallas Bertone efter formgivaren. Alfa säger dock att den utvecklats "i samarbete med Bertone". En vacker bil var det som tillverkades i olika versioner ända till 1977, men det var bara på 1960-talet de hette Giulia.
Karossbyggaren Touring konverterade 1000 stycken Sprint till cabrioleter 1965-1966. Resultatet kallades Giulia GTC och kvarvarande äkta exemplar betingar i dag höga priser. En fyrsitsig öppen sportbil!
Bilskatten var hög i Italien och bestämdes efter cylindervolym. Det gav upphov till Junior, en Giulia GT med den varviga 1300-motorn. När 1750 GTV kom in på scenen tillkom också en 1600 Junior men då hette inte coupéerna Giulia längre.
Ikonen i serien är utan tvekan Giulia Super (1965-1974) . Den var uppgraderad på många punkter inte minst interiört i jämförelse med Giulia T.I. Den egensinniga karossen hade lågt luftmotstånd - dess Cx-värde på 0,34 var det lägre än Bertonecoupéns som var 0,38. Giulia Super var en fantastiskt körglad bil som i 1600-version gillades av både fortkörare och poliser.
Med bara två strålkastare och mager utrustning fanns 1964 sparmodellen Giulia 1300 med 78 hk. Stod det t.i. på bakluckan fanns det fyra hk till under huven. En Giulia T.I. Super är däremot något helt annat, en lågseriebil 1963/64 för tävlingsändamål.
De Bertonecoupér som har den så kallade osthyvelfronten heter alla Giulia. Sista utförandet med 1600-motor hette GT Veloce, fanns 1966-1968 och var mer påkostad än föregångaren GT. Tre hästkrafter till räckte för tillnamnet Veloce (=hastighet)!
Den sista Giulian var Giulia Nuova Super 1.3 och 1.6 (1974-1978) som med utslätad front och akter förlorat i karaktär. Det är inte ovanligt idag att modellen byggs tillbaka med huv och baklucka från ursprungsmodellen. Fanns också med dieselmotor- oerhört då på en sportmodell men nästan naturligt idag.
Nu är Giulia tillbaka – en del i Alfa Romeos återuppbyggnad efter många år på sparlåga!
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.