Nästa artikel
Jänkepaddor
exotiskt

Jänkepaddor

Publicerad 28 februari 2016 (uppdaterad 6 mars 2016)
Citroën var aldrig något stort märke på den amerikanska kontinenten, men DS/ID modellerna sålde hyggligt främst på västkusten jämte 2CV på sextiotalet.

Om man  tycker att vi krånglig byråkrati och konstiga regler för att importera fordon hit, så är det inte större skillnad åt det andra hållet. DS-karossen uppdatering 1967 ogillades av amerikanska DOT, Department of Transport. Täckglasen och dessutom svängbara strålkastare godkändes inte. Så för USA-marknaden fick detta bytas ut mot öppna insatser med dubbla sealed-beam strålkastare istället. Blinkers och ett flertal andra detaljer fick ändras utöver detta.  

 

Naturligtvis fördyrade detta fordonet och de redan få kunderna blev färre, Citroën försvann från USA-marknaden under 1972. Året innan hade man även försökt lansera GS i USA, men den föll också på DOT:s nitiska påund. GS hade kunnat bli en framgång i konkurrensen med de nya allt mindre bilarna som vann popularitet. Man hann till och med ta emot order på flera tusen bilar innan det stoppades. Ungefär 30 GS-bilar hann skeppas över och de kom att köpas loss internt av anställda hos Citroënhandlarna. 

 

 Citroën SM med Maseratimotorn däremot sålde desto bättre, trots rejäl prislapp och den glosögda USA-anpassade fronten. Dessutom fick de pga ändrade krav 1972 inte säljas med den vassare insprutningsmotorn utan höll fast vid förgasarversionen, trots detta såldes runt 2000 exemplar 1972-73. 

 

 Senare modeller som CX fanns aldrig officiellt i USA, men togs in bakvägen via så kallade "Grey market" handlare, främst via Kanada., där typades dom för att sen säljas under lite olika namn i USA.  2CV:n hade inte chans att säljas på 80-talet men då fann man en väg att få in den snofsigare 2CV Charleston-versionen som tomma karosser som sen sattes på redan befintliga äldre 2CV chassin.  

Citroën CX såldes på liknande vis, bilarna köptes privat, togs till Nederländerna där de amerika-konverterades och alla Citroënemblem togs bort. Med en ny front såldes av CXAuto under namnet CXA. Namnet Citroën förekom inte annat än att i reklamen sades den vara byggd med teknik från Citroën... 

 

När XM lanserades försökte CXAuto sig på att sälja också dom i USA, som vanligt föll det på att strålkastare och detaljer inte stämde med de amerikanska kraven. Det tog flera år för dom att få den godkänd så XM blev inte klar för USA förrän sent under 1992. Då hade de försetts med framlampor från Pontiac Grand Prix för att bli godkända. XM såldes bara fullutrustade och med V6 motor. Med en prislapp på närmare 60 000 dollar uteblev succén. Totalt importerades blott 20 stycken XM sedaner samt en enda break.

1971 Station wagon. Man var itne heller konsekvent med att använda det korrekta ''ë'' heller,

GS, bilen för hela världen, dock inte USA...

SM med Maseratimotorn blev ganska populär.

1970 försökte man sälja Mehari i USA, på sedvanligt manér fick man stöka om fronten och lamporna lite. 214 Meharis såldes.

CX, the most advanced car in the world, men ingen Citroën alltså, eller jo såklart, fast ändå inte. Förvirringen var ofta total vid den underliga greymarket-importen.

En av de fåtalet XM-bilar som såldes, en raritet, med Pontiaclysn fram...

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.