Nästa artikel
Den okörda direktörsvagnen
Läsarnas klassiker

Den okörda direktörsvagnen

Publicerad 17 november 2015 (uppdaterad 22 november 2015)
Klassikers prao Christian Ericsson övertalade sin pappa att köpa en veteranbil. En spöklikt fin Volvo 264GL.
Hej! Mitt namn är Christian. Jag går i åttan och har praoat på Klassiker under ett par veckor. Som veteranbilsentusiast var det verkligen jätteroligt.
 
Jag har länge gillat gamla bilar, men mitt stora veteranbilsintresse startade sommaren 2014 då jag övertalade min pappa att köpa en veteranbil. Min pappa har alltid också gillat gamla bilar men aldrig riktigt haft tid och plats för en bil till så det är därför det inte blivit av tidigare. Vi köpte då en MGB Roadster 1980 som vi körde med ett tag. När vintern kom och vi insåg att det inte gick att fortsätta köra på rallyn och träffar skulle vi leta efter en ny bil, en vinterbil.
 
När vi såg en väldigt fin Volvo 264 GL på Blocket hos en bilhandlare i Vallentuna förstod vi att den kanske var för fin för vinterkörning men vi kunde såklart inte motstå att åka och kolla på den. I annonsen framgick det orealistiska miltalet 2 800 mil men det visade sig stämma.
 
Kärlek vid första ögonkastet är något man enkelt kan likna med i alla fall min första upplevelse av bilen. Jag har genom åren kikat in i många veteranbilsinteriörer och man får alltid samma känsla av gammal bil. Men med denna bil var det något helt annat. När jag öppnade dörren till förarsätet kände jag hur jag reste i tiden.
 
Plötsligt är jag samma 13-årige kille som tittar in i kupén på ett fabriksnytt exemplar av en Volvo 264 år 1976. Det tog lite provkörningar, diskuteringar, inspekteringar och en överenskommelse innan bilen slutligen bytte ägare för sjätte gången i sitt händelselösa liv.
 
Bilen köptes ny 1976 hos Ernst Nilsson Bil i Skärholmen av en äldre herre. Förmodligen användes den mest åt söndagskörning då den avverkade de första 2 000 milen på nästan 20 år. År 1995 köptes bilen av Carlqvists Bil i Tingsryd. Klistermärket sitter kvar i bakrutan, bredvid dom eftermonterande bromsljusen såklart! Senare samma år köpte en samlare bilen. En samlare som körde de ytterligare 800 mil som stod på mätaren när bilen hämnade i vår ägo i december 2014.
 
Att åka i en Volvo 264 GL är nog det närmaste jag har kommit till den komfort man idag är bortskämd med hos modena bilar. Bara tanken av att detta var den högsta nivån av lyx när man skulle köpa en ny Volvo 1976 adderar minst 15 procent till upplevelsen. Man kan fortfarande ha en lågtonad konversation vid 130 km/h på motorvägen tack vare bilens vindtäta kupé. Även den vevstyrda takluckan bidrar till kvalitén på färden. I och med komforten är den bäst på långfärder men samtidigt vill man såklart hålla nere det låga miltalet.

Relaterade bildspel

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.