Det var ett avancerat skådebröd som visades upp. En modern pontonkaross i aluminium och extravagant teknik. Den skulle inte bara vara sportig - det kostades på med lyx också.
Luckorna framför lamporna var elmanövrerade, säte och suflett sköttes elektrisk/hydrauliskt. Den hade inbyggda hydrauliska domkrafter samt radio som till och med fick en elantenn. Elektrisk överväxel från Laycock de Normanville ingick också i paketet.
Undertill var den dock inte lika spännande, det var ett Standard Vanguardchassi och drivlina som parades ihop med hjulupphängningar från Triumph Renown. Den skulle på papperet klara av 140km/h, provkörningar visade att det kanske var möjligt - men närmast livsfarligt.
Vidare gav all teknik en del bekymmer. Kort sagt - nästan ingenting fungerade som det var tänkt. Därför står den på premiärvisningen och plirar med ett öga...
Nu rör det sig om en prototyp och då är sådant förlåtligt. Det är därför man bygger prototyper, för att prova ut, justera, göra om göra rätt - Men man stod inför större problem än så.
Ett av dom hette Jaguar XK120, och mot den hade man inte en chans. TR-X skulle kosta ungefär lika mycket eller mer, men med mediokra prestanda.
Problem två var att få någon att bygga karosserna - ingen ville nappa på eller ha tid med att göra den komplicerade aluminiumkarossen.
Problem tre. Koreakriget kom och det avslutade definitivt diskussionen runt kaross och komponenter - metallerna behövdes i krigsindustrin.
Tre prototyper hann det dock bli och idag finns två av dom kvar. Men om TR-X var ett fiasko så hade redan börjat tänka på en ny modell, nu skulle det bli en ren sportbil, en enkel bil till rimligt pris. Den hette TR-1.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.